Tidigare barnmorska: Flera kollegor var aldrig med vid aborter

Samvetsfrihet har de senaste åren varit ett omdiskuterat ämne, och två barnmorskor har drivit frågan till Europadomstolen eftersom de inte vill medverka vid aborter. Samtidigt finns det vårdpersonal som i det tysta haft uppgörelser med sina chefer och på så sätt haft samvetsfrihet. Här är en Elin Eiderbrants berättelse.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Tidigare barnmorskan Elin Eiderbrant berättar: 

När jag började jobba på förlossningen i Växjö gjordes inga aborter och till en början såg jag ingen anledning att säga till min arbetsgivare att jag inte ville medverka vid abort. Men när gynavdelningen skulle flytta till oss gick jag och pratade med min chef som sa att jag hade hennes fulla förståelse. Det sa hon flera gånger, och jag fick även prata med klinikchefen. Han sa att det inte var en bra idé, men om det gick att lösa schematekniskt så var det helt okej. 

Jag jobbade i sju år med samvetsfrihet och behövde inte medverka vid en enda abort. Alla mina kolleger visste om det, men ingen sa någon gång något negativt till mig.

Men sedan började en ny chef, som tillträdde när jag var föräldraledig. Jag hann jobba ett tag innan hon fick reda på vår uppgörelse, och då blev jag tvungen att sluta. 

I Växjö försökte KD-politiker få till samvetsfrihet så att jag skulle få vara kvar, men då blev det i stället motsatt effekt. På grund av mig tog man fram en policy att ingen som inte kan tänka sig medverka vid aborter får jobba kvar på kvinnokliniken. 

Jag tycker att det är jobbigt med aborter.

 

I stället vidareutbildade jag mig till narkossköterska vilket jag jobbar som nu. Jag trivs bra, men jag hade hellre fortsatt som barnmorska.

Jag tycker att det är jobbigt med aborter. Jag förstår att det behöver finnas, men det är inget jag vill jobba med.

Jag är kristen, men jag hänvisar inte till min kristna tro när det kommer till samvetsfrihet, utan jag tror att det här är en grundläggande känsla inombords, man vill inte döda små liv. Det känns onaturligt. Men man kan trycka undan den känslan. 

Och det här med att barnmorskor ska göra aborter, det är en ganska ny företeelse. Aborter görs mest på gynavdelningen och där jobbar det mest sjuksköterskor. När jag sökte mig till yrket fanns det inte i min tanke att jag skulle tvingas jobba med aborter. På utbildningen fick vi läsa barnmorskans etiska kod och där stod det tydligt att man inte behövde göra något som gick emot sitt samvete. Men den koden gäller tydligen inte längre.

Flera av mina tidigare kolleger på förlossningen har aldrig varit med vid en abort och de har berättat för mig att de helst inte skulle vilja det heller.

Problemet de ser är att jättemånga barnmorskor plötsligt inte vill utföra aborter. Men det är ett påhittat problem, samvetsfrihet fungerar bra i Danmark och Norge. En av mina tidigare kolleger från Danmark blev chockad över att jag belv tvingad att sluta.

Läs också: Läkare: Jag slipper utföra aborter – men kan inte berätta om det

Läs mer om samvetsfrihet

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons