En kamp för att klassa IS dåd som folkmord

I några månaders tid har EU-parlamentarikern Lars Adaktusson (KD) arbetat för att få igenom en resolution som erkänner att Islamiska staten begår ett folkmord på kristna minoriteter. Nästa vecka får vi se om han lyckas.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Blicken åker jo-jo mellan fuskpappret och presidiet i Europaparlamentet i Strasbourg. Lars Adaktusson (KD) har en och en halv minut på sig att framföra sitt ärende, och gör det med att snabbt redogöra för att Islamiska staten gjort sig skyldiga till de värsta brott som finns enligt internationell lag.

- Den pågående förföljelsen lever upp till den striktaste definition av folkmord, hinner han säga innan han snart avbryts mitt i en mening, och finner sig fogligt i att talartiden runnit ut.

Debatten som följer pågår i omkring fyrtio minuter, där talare efter talare från hela det politiska spektret går upp och visar sin avsky mot IS. Många av de närvarande instämmer i Adaktusson inlägg, exempelvis den svenska miljöpartisten Bodil Valero.

- Det är viktigt att vi benämner det som sker som ett pågående folkmord och ett brott mot mänskligheten och det är oerhört viktigt att vi agerar innan det har fullbordats, säger hon.

Bara att ha fått upp frågan hit, med "EU:s utrikesminister" Federica Mogherini närvarande, får ses som en framgång för Adaktusson. Men debatten i Europaparlamentet den 20 januari var inte slutet på en lång resa. Det var början på en mycket intensiv slutspurt. För efter debatten återstår två veckor som kommer att bli avgörande om arbetet ska bära frukt, då det avgörs om Lars Adaktussons resolutionsförslag om folkmord ska få tummen upp eller ned. För att få igenom en resolution gäller det att få en majoritet med sig i parlamentet, detta gigantiska politiska forum som om det sluter sig samman i en fråga är en av världens tyngsta maktfaktorer.

RESOLUTION OM FREDAD ZON RÄCKTE INTE

Målet för Adaktusson är att parlamentet ska anta hans resolution om att Islamiska staten utför ett folkmord på etnoreligiösa grupper i Irak och Syrien. Det är en projektil med siktet inställt ända upp på världspolitikens toppnivå, som kan leda till en militär intervention med marktrupper för att sätta stopp för IS. Men riktigt där är vi ännu inte.

Lars Adaktusson har ända sedan han kastade sig in i politiken, efter en lång karriär som journalist, lyft frågan om de kristna minoritetsgrupperna i Mellanöstern.

- Redan i valrörelsen 2014 började jag lyfta fram deras situation, berättar han.

- Jag skrev bland annat en debattartikel i DN och fick då mycket kritik. Men jag hade bestämt mig för att driva frågan i valrörelsen, och nu gäller det att leva upp till det.

Till en början tryckte Adaktusson på för en fredad zon i Irak, för att människor som flytt skulle kunna återvända. I mars förra året antog EU-parlamentet en resolution där de gav sitt stöd. Men någon fredad zon för de religiösa minoriteterna är ännu inte i sikte.

- Under hösten kändes det därför som att det var dags att ta nästa steg i processen, berättar Adaktusson.

I november, då han var ute och vandrade i korridorerna i EU-parlamentets lokaler i Bryssel "damp den ner". Idén att lägga fram en resolution att IS begår ett folkmord. Det var inget enskilt IS-dåd som triggade honom, utan snarare en allmän frustration över att inget hände.

- Men det är klart att terrordåden i Paris, som inte var riktade mot de religiösa minoriteterna, påverkade mig mer än någon annan enskild händelse.

När han väl hade bestämt sig påbörjades ett mödosamt politiskt arbete, som vi för enkelhetens skull delar upp i sex olika steg.

STEG ETT

Till en början gällde det att övertyga den egna staben. Lars Adaktusson har 4 medarbetare, och utan deras stöd skulle det bli omöjligt att driva en fråga.

- Redan samma eftermiddag var vi överens, berättar Adaktusson.

En av hans medarbetare är Charlie Weimers, som inte var speciellt svårövertalad.

- I januari förra året var vi på besök i Irak, och det vi mötte skakade om oss. De kristna ledarna sa att ingen blir gladare än IS när kristna flyr till Europa. Det är det de eftersträvar. Det var otroligt frustrerande att höra, för vi hamnar i en svår rävsax. Å ena sidan vill vi hjälpa dem som flyr för sina liv. Å andra sidan, de religiösa ledarna säger att vi gör IS jobb när vi tar emot dessa flyktingar.

Känslan har länge varit att något bör göras. Charlie Weimers berättar att det numera också finns en öppning, framförallt efter terrordåden i Paris har ett nytt klimat slagit rot.

- När vi kom till Bryssel var det politiskt inkorrekt att tala om förföljelse av kristna. Både offer (kristna) och förövarna (muslimer) var fel enligt den politiskt korrekta handboken. Det har förändrats, säger han.

STEG TVÅ

Nästa steg var att börja göra själva grovjobbet. Ta fram fakta, knyta kontakter och opinionsbilda.

- Med hjälp av juridiska experter började vi ta fram material som bevisar att det rör sig om ett folkmord. Då handlar det om att titta på vilka uttalanden som gjorts inom ramen för FN, och andra rapporter, och vi kom fram till att det är väldigt tydligt att det rör sig om ett folkmord, berättar Charlie Weimers.

Han säger att det hela inte skulle läggas fram som ett politiskt "statement", utan snarare ett konstaterande, som fakta. Och då är en god research A och O, inte minst med tanke på att folkmord i juridiska termer är ett väldigt starkt begrepp.

Bland annat fick gruppen med sig "A demand for action" in i arbetet, med dess stridbare förgrundsgestalt Nuri Kino, 2015 års förebild enligt Dagens läsare. Även juridiska experter, som katoliken Jose Luis Bazan kopplades in, och det var också viktigt att förankra arbetet bland de folkgrupper som folkmordet berör. Utifrån det togs sedan en resolutionstext fram, och ett seminarium anordnades i Stockholm för att opinionsbilda.

STEG TRE

När väl underlaget till en resolution var klart var det dags att på allvar föra upp frågan på den politiska dagordningen. EU-politik skiljer sig en del från svensk politik, i den mån att en enskild EU-parlamentariker kan driva en fråga på ett helt annat sätt. Men då gäller det att först och främst förankra sina förslag i sitt eget politiska läger.

Kristdemokraterna ingår i EPP, Europaparlamentets största grupp, där även Moderaterna ingår. De har en arbetsgrupp för utrikesfrågor, dit folkmordsfrågan först fördes upp.

- Jag begärde ordet och la fram vårt förslag, berättar Adaktusson.

Han fick direkt positiv respons och uppmaningen att gå vidare. Ett formellt beslut togs att EPP skulle driva frågan, och Lars Adaktusson fick uppdraget att representera partigruppen i ärendet.

- Då fick vi också hjälp av EPP:s sekretariat, vilket innebar mycket administrativa muskler.

STEG FYRA

Att få med sig den egna partigruppen är en sak. Men för att komma någonstans med ett politiskt förslag gäller det också att förankra den hos övriga partigrupper. Europaparlamentet är inte helt lätt att navigera i, det finns ingen given majoritet, ingen uttalad opposition. Även om EPP är störst, måste de få med sig antingen den liberala eller den socialdemokratiska gruppen för att en fråga ska lyfta.

Och innan en fråga ens kommer upp på agendan måste den passera talmanskonferensen, som kan sortera bort de förslag som inte anses kunna få ett brett stöd.

- Rädslan hos mig var att de andra partigrupperna skulle blockera frågan så att den över huvud taget inte skulle komma upp, säger Lars Adaktusson.

Processen kunde ha stoppats där, och Adaktusson väljer ordet "vånda" då han beskriver sina känslor. En annan rädsla var att innehållet skulle vattnas ut längs vägen, att folkmord var ett så kontroversiellt begrepp att det skulle bytas ut mot något mildare formuleringar.

- När vi hörde att det fanns tveksamheter hos andra grupper, så satt vi här kvällen innan och tog ett antal samtal med strategiska personer. Trots att vi la ner mycket arbete inför talmanskonferensen kändes det som att vi inte var i hamn, att vi inte hade kontroll.

När de sedan fick grönt ljus, torsdagen den 14:e januari, var glädjen och lättnaden stor. En vecka senare står Lars Adaktusson i parlamentets pampiga byggnad i Strasbourg och håller sitt tal.

STEG FEM

Nu återstår det att se var folkmordsfrågan landar i parlamentet. På torsdag, den 4 februari, ska säcken knytas ihop. För att få igenom en resolution att IS begår ett folkmord krävs det 375 röster. EPP har 220. Lars Adaktusson och hans medarbetare arbetar för fullt för att övertyga andra för att få stöd.

- Många är positiva, men det finns en del invändningar, berättar han.

Den här typen av beslut ska inte tas i Europaparlamentet, utan det här hemma i FN:s säkerhetsråd, säger vissa. Alla kriterier för folkmord är inte uppfyllda, säger andra. Det är inte bara kristna som utsätts för folkmord, utan majoriteten är muslimer, och därför kan vi inte anta en sådan här resolution, lyder en kritik.

Är det pirrigt inför omröstningen?

- Ja, det är klart att det är. Det går inte att ta något för givet.

Hur viktigt har det varit att poängtera att det är kristna som utsätts för folkmord?

- Det är självklart att kalla grupperna för vad de är. Vi säger att det handlar om etnoreligiösa grupper. Kristna i form av assyrier/syrianer/kaldéer, men även yezidier, som har sin egen tolkning av islam. Det handlar om de här grupperna, där många, men inte alla, är kristna. Det är i hög grad relevant att tala om kristna eftersom IS uttalade mål är att utplåna kristenheten.

STEG SEX

Om Lars Adaktusson på onsdag lyckas få med sig en majoritet i parlamentet är det en stor seger för honom som politiker. Men även om han lyckas slutar inte resan där, utan då återstår det kanske svåraste av allt. Att resolutionen inte bara blir ord, utan omsätts i praktisk handling.

Och vad kan ett folkmordserkännande få för praktisk betydelse? Lars Adaktusson pekar ut tre saker.

För det första innebär ett erkännande en juridisk möjlighet att åtala förövarna för brott mot mänskligheten.

För det andra innebär det upprättelse för dem som har drabbats. Något som inte bör underskattas, enligt Adaktusson, som lyfter fram folkmordet 1915 mot armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker i nuvarande Turkiet.

- I hundra år har de kämpat för att det ska erkännas som ett folkmord. Det ger en liten illustration om hur viktigt det är med ett erkännande.

Adaktusson hänvisar också till vad de kristna själva säger, exempelvis ett brev från den kaldeiske patriarken i Irak, Louis Sako, som vädjar till EU-politikerna om ett erkännande.

- I brevet framgår det hur viktigt det här är för kyrkan på plats och för de drabbade. Det här följs verkligen noga av de som är berörda. Det är ingen tvekan att det som kommer att voteras om i Strasbourg är viktigt för miljontals människor i regionen.

För det tredje innebär ett erkännande om folkmord att omvärlden är skyldig att ingripa, enligt den folkrättsliga principen "Responsibility to Protect". En resolution kan bana vägen för nya militära ingripanden.

Visserligen förfogar inte Europaparlamentet över några trupper, utan resolutionen får snarast ses som en påtryckning gentemot andra aktörer, enskilda länder och framförallt, vilket är själva slutpunkten med Lars Adaktussons idé, FN:s säkerhetsråd. Om omvärlden ska bekämpa IS militärt är det till FN många sätter sitt hopp.

- För att nå dit behövs det regeringar och parlament som tar beslutet att erkänna det hela som ett folkmord, säger Adaktusson.

Vill du att omvärlden sätter in marktrupper mot IS?

- Det finns redan i dag en militär koalition på plats med ett 60-tal länder. Men det görs inte tillräckligt. Även om IS har slagits tillbaka, så håller de stora områden. Och de som drivits bort, de etnoreligiösa grupperna, har inte haft möjlighet att återvända. De vågar inte för säkerheten kan inte garanteras. Världssamfundet måste göra mer, vi måste öka de militära insatserna så att människoliv räddas och att vi kan få fredade zoner.

Så du vill se marktrupper mot IS?

- Jag tycker inte att man ska utesluta alternativet att det kan behövas soldater eller militära resurser på marken. Det kan mycket väl bli så att det enda sättet att slå tillbaka den här fruktansvärda terrorgruppen är att förstärka med marktrupper. Det handlar inte om att trappa upp en konflikt eller att bomba fram fred. Det här handlar om självförsvar, att försvara de svagaste som är utsatta för ett folkmord. Det är inte ett angreppskrig, utan ett försvar mot ondskan.

 

 

 

Annons
Annons
#MeToo
Annons
Annons