Anne-Jorid Ahgnell: På 17 mai blir jag röd, vit och blå

Den syttende mai, alltså 17 maj, firar Norge sin nationaldag. Då blir det stora firanden på Oslos och andra städers gator. Anne-Jorid Ahgnell, pastor i Smyrnakyrkan i Göteborg, kommer att fira på plats i Norge.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Hur ska du fira 17 maj?

– Jag kommer att vara i Sarpsborg i Norge, där jag växte upp och har också bott där i perioder av mitt vuxna liv. Alla som kan gå och stå kommer ta på sig det finaste de har, åka till stan i nytvättade bilar och med flaggor i handen. Det är Norges största folkfest! Jag ska fira med min familj och jag ska ta ut min mamma på stan. Vi ska se på barntåget där alla skolelever i staden går med. Detta varvas med korps. Norge har en väldigt stark korps­kultur och på 17 maj brukar vi vakna till korpsmusik för dom börjar spela väldigt tidigt. Min bror fyller år så vi passar på att fira honom på kvällen.

Brukar du åka till Norge 17 maj?

– Nej, det funkar inte när man jobbar i Sverige. När jag bodde i Stockholm åkte vi ibland till Skansen och deltog i deras 17-majfirande. Förra året fick jag svår 17 majabstinens så då gick vi och såg tåget här i Göteborg.

Är det viktigt för dig att göra något under den här dagen?

– Ja, det är väldigt svårt att förklara. Jag och min man brukar prata om det, jag är nog mer svensk av oss två i hjärta, men har kvar och skulle aldrig ge upp mitt norska medborgarskap. Men min man, som är svensk och aldrig skulle ge upp sitt svenska medborgarskap, är mer norsk i hjärtat. Men 17 maj händer något som är svårt att förklara. Jag blir röd, vit och blå och bara måste få sjunga ”Ja vi elsker dette landet”. Av någon anledning blir jag väldigt sentimental och högtidsstämd när jag får höra den sången på 17 maj.

När och varför flyttade du till Sverige?

– Det var när jag började på Bromma bibelskola när jag var 21 år. Sedan träffade jag en man här och vi gifte oss. Vi bodde många år i Stockholm innan vi flyttade till Norge. Nu är vi tillbaka i Sverige igen.

Vad saknar du mest med att bo i Norge?

– Det kan vara enkla saker, som att vi har fruktansvärt god korv. Varmkorv med ketchup i Norge och i Sverige går inte att jämföra. Och getost kan jag sakna. Sedan är det familjen så klart men även mer subtila saker . Det finns tex en jordnära enkelhet och rakhet i Norge som jag gillar. Vi såg en talkshow på tv, min man och jag, och vi konstaterade att de två programledarna skulle aldrig ha fått ett liknande jobb i Sverige. De var jordnära, enkla, talade sina dialekter. Försökte inte vara coola eller hypade storstadsbor på något sätt men dom var fruktansvärt roliga och norrmän bara älskar den rättframheten.

– Det kan nog finnas en starkare individualism i Norge som gör att man inte följer strömmen lika lätt som man ibland gör här. Det kan uttrycka sig på det större politiska planet och på det mindre individuella planet.

Finns det något i Sverige som du tycker är bättre än i Norge?

– Det är mycket med Sverige som jag gillar. Jag gillar ju att det är ordning och reda här. Och att det är så tydligt präglat av ett multikulturellt kök. Det finns mycket att välja på. Och det är trevligt med fikandet. Vi dricker kaffe i Norge också, men i Sverige är det något mer än att bara sörpla i sig kaffe.

Finns det någon skillnad på pingströrelsen i Sverige jämfört med pinsebevegelsen i Norge?

– Jag tror det är större skillnad på en pingstkyrka i en storstad jämfört med en småstad både i Sverige och Norge än vad det är mellan Sveriges och Norges pingströrelser. Men jag tror att det fortfarande finns mer av en enkelhet och spontanitet i norsk pingströrelse.

Kan jag få höra din bästa Sverige-vits?

– Oj, det var längesedan, den får jag fundera på...

"Hvet du hvorfor Jesus ikke kunne bli födt i Norge?

Det fanns ingen vise menn fra Öst!"

Annons
Annons