Första predikan – då blev det helt mörkt

För två månader sedan började ett nytt kapitel i Lina och Andreas Cuccas liv.– Man är upptagen precis hela tiden, säger Lina och syftar på dottern Agnes som föddes den 14 december.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Tidpunkten för telefonsamtalet kunde ha varit bättre. Agnes gråter allt mer förtvivlat och Andreas måste ta över den nyammade dottern för att Lina ska kunna ta upp mobilen igen.

– På sätt och vis är det ganska självklart, men ändå var jag inte riktigt förberedd på att det skulle vara så intensivt. Om man är ensam hinner man knappt ens gå på toa, säger Lina samtidigt som hon konstaterar att det är en väldigt spännande tid med en dotter som utvecklas dag från dag.

– Men att bara jag och Andreas ska kunna gå på bio inne i stan känns väldigt långt borta just nu.

En annan sak som känns lite avlägset är en ny kampanjresa med Gå ut mission. I höstas tvingades Lina, på grund av graviditeten, ställa in den resa som skulle ha blivit hennes tionde och nu inser hon att det kommer att ta ett tag innan hon kan resa till Asien eller Afrika igen.

– Hittills har jag och Andreas ofta rest tillsammans, men framöver får vi väl dela upp oss lite mer.

Första gemensamma resan gick till Bangladesh hösten 2010. Då arbetade Andreas redan för Gå ut mission och Lina följde främst med för att se och lära. Men hon fick också hålla en så kallad uppvärmningspredikan. Våren 2011 återvände de, nu som förlovade, till Bangladesh och den gången fick Lina större ansvar.

– Jag hade filat på en uppvärmningspredikan. Men på flyget till Bangladesh pratade jag med Andreas och han konstaterade då att ”det här är ju en hel predikan”. Känslan var dubbel, å ena sidan var det en wow-känsla, å andra sidan kändes det jätteläskigt.

Med Andreas uppmuntrande ord i ryggan bestämde sig Lina ändå för att ställa sig med en mikrofon i handen inför cirka 1 500 personer på en fotbollsplan. Men ”evangelistkarriären” hade kunnat börja bättre.

– Generatorn gick nästan direkt sönder. Då blev det helt mörkt och alla lyssnade på mig med sina ficklampor lysande mot mig. Jag var också tvungen att ropa så högt jag kunde eftersom högtalarna inte fungerade.

Mot slutet av samlingen väntade det ”värsta” ögonblicket.

– Det hade varit helt knäpptyst när jag talade och när jag sedan bjöd in till frälsning var det skitläskigt. Men då såg jag hur armarna lyftes. Efteråt var jag helt slut, jag sjönk bara ihop på en stol.

Några månader senare insåg Lina att det hon hade varit med om i Bangladesh på sätt och vis slöt cirkeln. Redan som tonåring hade hon nämligen fått en profetisk hälsning om att hon skulle resa till jordens hörn och predika – och en kväll när hon bad såg hon sig själv ståendes på en utomhusscen med människor framför sig.

– Trots det glömde jag i flera år bort tanken på att predika, säger Lina som samtidigt konstaterar att missionärsdrömmen aldrig försvann.

– Efter gymnasiet gick jag därför Mission SOS bibelskola. Men därefter upplevde jag att Gud ville att jag skulle flytta hem till lilla Bottnaryd igen. Det kändes som ett jättebakslag, erkänner hon.

Vändningen kom när hon lärde känna Andreas som alltså redan arbetade för Gå ut mission. Efter giftermålet, sommaren 2011, har de rest utomlands några gånger varje år. Nu lär det dröja några månader innan Lina kommer iväg igen, men hon litar på att den tionde resan blir verklighet så småningom.

– Gud håller verkligen vad han lovar.

Fakta:

Aktuell: Fyller 25 år i dag, den 17 februari.

Bor: Bottnaryd, 2,5 mil väster om Jönköping.

Familj: Maken Andreas, dottern Agnes.

Firar: Med vänner och familj.

Önskar sig: En trevlig fest, annars inget särskilt.

Gör: Evangelist inom Gå ut mission, föräldraledig/sjukskriven.

Funderar på: ”Om/vad jag ska utbilda mig till.”

Drömmer om: Församlingsplantering någonstans i Sverige.

Intresse: Inredning, second hand, romaner.

Senaste lästa bok: Och bergen svarade (Khaled Hosseini).

Annons
Annons
Annons
Annons