Precis innan vi ska avsluta samtalet avrundar jag med frågan om vad som ligger framför honom nu i höst. När Andreas Joakimson är klar med svaret har jag fyllt ytterligare en A4-sida i kollegieblocket. Det är en engagerad man som nu fyller "mitt-i-livet-jämnt". På sin mysiga småländska berättar han om höstens stora ungdomsträffar, missionskvällar för ungdomar, festivalplanering och nyårsläger. Dessutom ska två nya nummer av ungdomstidningen Ikon1931 produceras och de 7-åriga scouterna i hans patrull få sitt.

-Redan nu börjar vi också planera för påskkonferensen "Tre dagar" och sommarens tonårsläger på Gullbranna, lägger han till och jag får vända blad i kollegieblocket.

Engagemanget till trots, trebarnsfadern Andreas Joakimson utstrålar allt annat än stress. Hans röst är lugn och han väger en stund på orden innan han svarar. Han berättar att han blev kristen under ett konfirmationsläger på Gullbrannagården som SAU höll i.

-Jag hade vuxit upp i ett kristet hem, men då fick jag gräva djupare och det blev ett tydligt ställningstagande. Ju äldre jag blir desto mer blir tron en naturlig del av vardagen. Jag vill att den ska prägla mig i alla sammanhang jag är i. Allt från när jag möter föräldrar i fotbollsklubben till de större evenemangen vi gör för ungdomar.

Säkert präglar den honom också när han i sitt extraknäck som fotograf möter artister, matstylister, företagare och brudpar. Ett av Andreas senaste fotouppdrag var att plåta omslaget till lovsångsledaren och artisten Mattias Martinsons nya skiva.

-Vi var på en soptipp och tog bilderna. Det är sådant jag njuter av, musikplåtningar. Att fånga musik i en bild, det är ett favorituppdrag.

Du har fotograferat Lena-Maria Klingvall, möbler för magasinet Plaza, matuppläggningar tillsammans med stylisten Lisa Lemke – finns det något du inte vill fotografera?

-Njae, jag försöker vara ganska bred i mitt fotograferande. Men du kommer nog inte se mig göra en produktkatalog för ett skruvföretag. Sådana detaljer är inte min grej, då gillar jag människor mer. Det får gärna vara snabba jobb som tar en halvdag. Jag är en konstnär mer än tekniknörd, jag gillar att plåta på studs, när det är skarpt läge.

En annan sak han gärna tittar ut på världen genom, förutom kameran, är kikaren. Andreas Joakimson fick en tubkikare av sin fru när han fyllde 25 och sedan dess har han utvecklats till en hyfsad fågelskådare. Intresset har han försökt överföra till sina tre söner, men hittills går det trögt.

-Intresset är något svalt. Det är minstingen Sven i så fall som tycker det är kul, men han kan inte artbestämma fåglarna än. Innan vi fick barn fanns det mer luft i programmet, men det händer att jag sticker iväg till Öland för ett par dagar och stänger av mobilen. Jag närmar mig 400 arter nu.

Naturintresset har alltid funnits där och tar sig i uttryck i uteleken med barnen, fågelletandet och genom scoutgruppen. Det är också där, i naturen, som det kan ges tillfälle för "eget intag", som han kallar det.

-Det behövs när man ger ut mycket, de stunderna när man kan vara offline och be. Man får hitta tillfällen och ta chansen när den ges, säger Andreas Joakimson.

Aktuell: Fyller 40 år den 19 september.

Bor: Kaxholmen utanför Jönköping.

Familj: Hustrun Johanna, Nils, 9, Olle, 7 och Sven, 3.Gör: Ungdomskonsulent för Svenska Alliansmissionens Ungdom, festivalgeneral för Gullbrannafestivalen, formansvarig för Ikon 1931, frilansfotograf.

Firar: "Det är lite spännande än. Jag har tagit ledigt den dagen i alla fall så vi får se vad det blir. Nästa vecka åker vi till Rom och sen blir det nog en fest senare i höst."