Till minne: Josef Östby

Pappa är död. Jag höll honom i handen och sjöng för honom. Jag försäkrade att allt är i sin ordning och att han inte längre behövde bekymra sig om något. Så många gånger har han gjort det för mig förut. Nu var det min tur.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Pappa är död. Det var bara han och jag i rummet just då, men mina syskon Rune och Ben och mamma fanns där också med sitt hopp, sin kärlek och sina böner.

Pappa är död. Vi är överraskade och trodde hela tiden att vi skulle få se ett mirakel och ha kvar honom många år till. Men Gud hade väl någon viktigare uppgift åt honom där uppe då, får vi tro.

Pappa är död. Allt som inte blev sagt förblir osagt. Allt som inte blev talt förblir otalt. Men pappa lärde mig det att förlåta och att älska. De sista ord han kunde säga handlade om kärlek och förlåtelse. Pappa var en som förlåter.

Pappa är död. Och människor hör av sig från oväntade håll och erbjuder sin praktiska hjälp, för att de vill ge tillbaka det som pappa givit dem. Det är människor jag känner och andra jag aldrig hört talas om. Så var han, pappa, handlade med hjärtat.

Pappa är död. Han var en stor talare. Men han var också en som hjälper på riktigt och utan att döma någon. Det största är inte att tala, utan att göra. Det har han lärt mig.

Pappa är död. Men jag känner att han lever kvar i mig och i människor som kände honom. Hans ord och gärningar lever kvar fastän han själv nu fått gå vidare till himlen, som han spred kunskap om så länge han levde på jorden.

Pappa är död. Länge leve pappa.

(Josef Östby avled den 14 oktober).

Cecilie Östby

Annons
Annons
Annons
Annons