Till minne: Josef Östby

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Förkunnaren och vännen Josef Östby, har avlidit. Jag sörjer,­ men fylls av tacksamhet för vad han betytt för mig. Vi lärde känna varandra på 1970-talet då Josef var föreståndare i pingst­församlingen i Gävle och jag var hotellchef och ungdomsledare i församlingen i Söderhamn. Josef kom ofta på besök, alltid med en för­kunnelse som lyfte församlingen som gjort en ”klassresa”, fylld av nåd.

Vi flyttade båda till Stockholm och kom att tillhöra samma församling, han som vice föreståndare och jag som ansvarig i en församlingsenhet i den ”nära storförsamlingen”. Närradion var ny och Josef, som utnyttjade mediet intensivt, pushade mig att ställa upp. Jag är fortfarande berörd av knuffen han gav.

Ledarteamet i Filadelfia­ Stockholm, som bestod av Karl-Erik Heinerborg, Josef­ Östby, Mats Kärnerud och Urban­ Ringbäck, formade en verksamhet som nådde ut: en tydlig förkunnelse, ett rikt musik­liv (körer, musikaler, sjungande julgranar), ett utåtriktat barn- och ungdoms­arbete (läger, skolkontakter, Låt Bibelns­ bilder leva), missionsinsatser (Filadelfia team action, Bibeln till alla). Storförsamlingen hade kapacitet och ledningen var mån om samarbetet församlingsen­heterna emellan.

Jag, som vuxit upp i en för­samling, hänvisad till egna resur­ser, upptäckte storförsam­lingens kapacitet och kände­ glädje i att finnas med i det sprudlande barn- och ungdomsarbetet. Josef, Mats och Urban födde idéer och var måna om att ge förtroende. Själv fick jag deras­ förtroende att vara ”general” för Pingst 85. Med stor­församlingens resurser samlades flera tusen ungdomar från hela landet. Man fick husrum och upplevde en andligt stark gemenskap.

Efter ett vinterläger, där som vanligt hela församlingen i Gula Villan varit mobiliserad, kom en mamma och ville samtala med oss som ledde verksamheten. Hon var inte medlem men församlingen hade under flera år betalt lägeravgiften för hennes två barn. Hon hade även en vuxen son som just avlidit under studier i utlandet och hon ville att någon av oss lägerledare skulle vara officiant vid begravningen.

Jag vände mig till Josef,­ som påpekade att detta var ett förtroendeuppdrag; en konsekvens av vårt barn- och ungdomsarbete. ”Mammans begäran kan ni inte säga nej till!”. Han lovade hjälpa mig, som inte var pastor och kände bävan för uppgiften, och det gjorde han verkligen. Jag fick låna hans ”cere­monibok” och han bad mig återkomma när mitt upplägg var klart. Begravningen blev en märklig upplevelse och jag, lärjungen, kände trygghet i den annorlunda uppgiften tack vare Josef,­ mästaren. Vi tackar Josef för den han var. Vila i frid!

Allan Lundström, Trångsund

Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
KNUTBY
Annons
Annons