ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
Sök
ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Behåll biståndet – inför värnmoms

Ökade intäkter bättre metod att finansiera flyktingmottagandet

ANNONS
ANNONS
Cxense Display

I ett gott samhälle spelas svaga grupper inte ut emot varandra. Genomtänkta och hållbara prioriteringar behöver alltid göras men det ska ske utan att gamla och sjuka ställs mot flyktingar eller människor med funktionshinder mot förskolebarn. Samma princip måste gälla även utanför Sveriges gränser. Den kraftfulla reaktionen på regeringens planer att drastiskt minska biståndet är befogad och den kampanj som kristna företrädare i dag startar är värd bredast möjliga uppslutning.

Det är otillständigt att ens tänka tanken att satsningar på rent vatten, vaccin och mödravård i utvecklingsländerna ska få stryka på foten för att Sverige ska kunna finansiera sin del av mottagandet av de människor som tvingats på flykt.

”Men flyktingmottagandet kostar ju stora pengar! Regeringens budget spricker redan innan den antagits av riksdagen! Vi befinner oss i en nödsituation som kräver drastiska åtgärder! ”

Argumenten har fog för sig. Även om den befolkningstillväxt som flyktingströmmen till Sverige genererar på inte alltför lång sikt kommer att öka tillväxten och därmed de gemensamma resurserna krävs medel här och nu. Vi behöver kort sagt göra en investering som ger framtida avkastning.

Hur skapar en stat snabbt ett ekonomiskt utrymme? Det finns tre teoretiska möjligheter – omprioriteringar (och det är detta som neddragningen av biståndet skulle innebära), kostnadsbesparingar (och sådana förbereds över hela linjen i regeringskansliet) eller en intäktsökning. Den sista metoden har vi hittills hört mycket litet om.

Varsågod Magdalena Andersson, här kommer ett konkret förslag som i en handvändning gör biståndsreduktionen onödig.

Fixa stöd hos tillräckligt många oppositionspartier. Kalla sedan till presskonferens och meddela att Sverige inför värnmoms, en tillfällig momshöjning under 2016 över hela linjen med en ynka procentenhet. Den vanliga momsen på 25 procent höjs till 26, mat- och krogmomsen på 12 procent stiger till 13 och kulturmomsen blir 7 i stället för 6 procent.

Mellan tummen och pekfingret skulle det generera inkomster till statskassan på ungefär 20 miljarder kronor, det vill säga mer än vad en halvering av biståndet skulle ge. Så stor blir utväxlingen eftersom momsen är en av de allra tyngsta intäktsposterna i statsbudgeten.

För de enskilda konsumenterna blir effekten däremot försumbar.

Den nya soffan till vardagsrummet kommer att kosta 10 080 i stället för 10 000 kronor, veckohandlingen på stormarknaden 1 009 kronor i stället för en tusenlapp och priset på födelsedagsboken till moster ökar med 3 kronor till 253 kronor.

Och inte nog med det. Eftersom momsen ingår i konsumentprisindex får riksbanken en välbehövlig draghjälp för att nå inflationsmålet på 2 procent. Det kan bidra till att den extrema lågräntepolitiken, som riskerar att spä på den bostadslånebubbla som snart sagt alla experter varnar för, kan läggas till handlingarna.

ANNONSE
ANNONSE

I ett gott samhälle spelas svaga grupper inte ut emot varandra. Genomtänkta och hållbara prioriteringar behöver alltid göras men det ska ske utan att gamla och sjuka ställs mot flyktingar eller människor med funktionshinder mot förskolebarn. Samma princip måste gälla även utanför Sveriges gränser. Den kraftfulla reaktionen på regeringens planer att drastiskt minska biståndet är befogad och den kampanj som kristna företrädare i dag startar är värd bredast möjliga uppslutning.

Det är otillständigt att ens tänka tanken att satsningar på rent vatten, vaccin och mödravård i utvecklingsländerna ska få stryka på foten för att Sverige ska kunna finansiera sin del av mottagandet av de människor som tvingats på flykt.

”Men flyktingmottagandet kostar ju stora pengar! Regeringens budget spricker redan innan den antagits av riksdagen! Vi befinner oss i en nödsituation som kräver drastiska åtgärder! ”

Argumenten har fog för sig. Även om den befolkningstillväxt som flyktingströmmen till Sverige genererar på inte alltför lång sikt kommer att öka tillväxten och därmed de gemensamma resurserna krävs medel här och nu. Vi behöver kort sagt göra en investering som ger framtida avkastning.

Hur skapar en stat snabbt ett ekonomiskt utrymme? Det finns tre teoretiska möjligheter – omprioriteringar (och det är detta som neddragningen av biståndet skulle innebära), kostnadsbesparingar (och sådana förbereds över hela linjen i regeringskansliet) eller en intäktsökning. Den sista metoden har vi hittills hört mycket litet om.

Varsågod Magdalena Andersson, här kommer ett konkret förslag som i en handvändning gör biståndsreduktionen onödig.

Fixa stöd hos tillräckligt många oppositionspartier. Kalla sedan till presskonferens och meddela att Sverige inför värnmoms, en tillfällig momshöjning under 2016 över hela linjen med en ynka procentenhet. Den vanliga momsen på 25 procent höjs till 26, mat- och krogmomsen på 12 procent stiger till 13 och kulturmomsen blir 7 i stället för 6 procent.

Mellan tummen och pekfingret skulle det generera inkomster till statskassan på ungefär 20 miljarder kronor, det vill säga mer än vad en halvering av biståndet skulle ge. Så stor blir utväxlingen eftersom momsen är en av de allra tyngsta intäktsposterna i statsbudgeten.

För de enskilda konsumenterna blir effekten däremot försumbar.

Den nya soffan till vardagsrummet kommer att kosta 10 080 i stället för 10 000 kronor, veckohandlingen på stormarknaden 1 009 kronor i stället för en tusenlapp och priset på födelsedagsboken till moster ökar med 3 kronor till 253 kronor.

Och inte nog med det. Eftersom momsen ingår i konsumentprisindex får riksbanken en välbehövlig draghjälp för att nå inflationsmålet på 2 procent. Det kan bidra till att den extrema lågräntepolitiken, som riskerar att spä på den bostadslånebubbla som snart sagt alla experter varnar för, kan läggas till handlingarna.

ANNONSE
ANNONSE