ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
Sök
ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Desperat regering vägrar ta sakskäl

Vad händer om vi verkligen hamnar i ett krisläge?

ANNONS
ANNONS
Cxense Display

I motsats till många andra länder har Sverige ingen författningsdomstol. Det finns ingen juridisk instans som har makt att ingripa om de svenska grundlagarna kommer i konflikt med ett lagförslag från regeringen eller ett beslut fattat på EU-nivå. I stället har vi lagrådet, en samling erfarna jurister som utgör en rådgivande instans till regeringen, vars uppgift är att kritiskt granska lagförslag innan de läggs fram för riksdagen.

Lagrådet kan göra tummen upp, komma med konstruktiva synpunkter och förslag till modifieringar, kritisera mer eller mindre skarpt - eller såga jämns med fotknölarna.

Det sistnämnda sker inte särskilt ofta men i måndags hände det. Regeringens i ilfart konstruerade förslag för att stoppa tillflödet av flyktingar till Sverige medelst utbyggda id-kontroller och i nödfall stängd Öresundsbro pulveriserades med hjälp av juridiska argument och juridiskt språkbruk. För när jurister säger "synnerligen allvarligt" menar de "alldeles åt skogen", "fullständigt omöjligt".

Och vad svarar regeringen? I första vändan: "Det struntar vi i. Vi kör vidare." I andra vändan, sedan Moderaterna och Liberalerna förklarat att de inte tänker ge brostängningsförslaget sitt stöd och sedan Miljöpartiet tryckt på med den begränsade kraft det är mäktigt: "Vi får titta på saken och analysera kritiken".

Tredje vändan väntar vi på med spänning. En inte särskilt djärv gissning är att det blir id-kontroller men ingen lag som möjliggör att trafiken över Öresundsbron stryps.

Det vill säga att man avstår från det mer spektakulära inslaget i den föreslagna lagstiftningen. som kanske aldrig skulle ha satts i verket, men står fast vid den del som omedelbart får stort och svåröverskådligt genomslag för såväl människor på flykt som helt vanliga vardagsresenärer.

Det är en kompromiss som inte tar hänsyn till lagrådets med emfas och pondus framförda synpunkter om otillfredsställande beredning av och superkorta remisstider för ett förslag som ger regeringen stor makt över såväl personlig integritet som rätt att söka asyl.

Regeringens förslag är i sig dåligt. Det bör även den som låst sig vid uppfattningen att vi står inför en samhällskollaps och inte inför en julhandelsrusch kunna inse eftersom det riskerar att missa målet. I stället för att skrämma bort människor på flykt kan det nämligen leda till ett inflöde av papperslösa flyktingar som med hjälp av människosmugglare inte sett någon annan lösning än att ta sig till Sverige på lika illegala som livsfarliga vägar.

Men lika allvarligt - ja, faktiskt ännu värre - är regeringens handlande som bara kan karaktäriseras som desperation.

Om Sverige verkligen skulle hamna i ett krisläge behöver vi en politisk ledning som håller huvudet kallt, som inte rusar iväg i tangentens riktning och som har förstånd att lyssna på juridisk och annan expertis. Det har vi alldeles uppenbart inte i dag.

ANNONSE
ANNONSE

I motsats till många andra länder har Sverige ingen författningsdomstol. Det finns ingen juridisk instans som har makt att ingripa om de svenska grundlagarna kommer i konflikt med ett lagförslag från regeringen eller ett beslut fattat på EU-nivå. I stället har vi lagrådet, en samling erfarna jurister som utgör en rådgivande instans till regeringen, vars uppgift är att kritiskt granska lagförslag innan de läggs fram för riksdagen.

Lagrådet kan göra tummen upp, komma med konstruktiva synpunkter och förslag till modifieringar, kritisera mer eller mindre skarpt - eller såga jämns med fotknölarna.

Det sistnämnda sker inte särskilt ofta men i måndags hände det. Regeringens i ilfart konstruerade förslag för att stoppa tillflödet av flyktingar till Sverige medelst utbyggda id-kontroller och i nödfall stängd Öresundsbro pulveriserades med hjälp av juridiska argument och juridiskt språkbruk. För när jurister säger "synnerligen allvarligt" menar de "alldeles åt skogen", "fullständigt omöjligt".

Och vad svarar regeringen? I första vändan: "Det struntar vi i. Vi kör vidare." I andra vändan, sedan Moderaterna och Liberalerna förklarat att de inte tänker ge brostängningsförslaget sitt stöd och sedan Miljöpartiet tryckt på med den begränsade kraft det är mäktigt: "Vi får titta på saken och analysera kritiken".

Tredje vändan väntar vi på med spänning. En inte särskilt djärv gissning är att det blir id-kontroller men ingen lag som möjliggör att trafiken över Öresundsbron stryps.

Det vill säga att man avstår från det mer spektakulära inslaget i den föreslagna lagstiftningen. som kanske aldrig skulle ha satts i verket, men står fast vid den del som omedelbart får stort och svåröverskådligt genomslag för såväl människor på flykt som helt vanliga vardagsresenärer.

Det är en kompromiss som inte tar hänsyn till lagrådets med emfas och pondus framförda synpunkter om otillfredsställande beredning av och superkorta remisstider för ett förslag som ger regeringen stor makt över såväl personlig integritet som rätt att söka asyl.

Regeringens förslag är i sig dåligt. Det bör även den som låst sig vid uppfattningen att vi står inför en samhällskollaps och inte inför en julhandelsrusch kunna inse eftersom det riskerar att missa målet. I stället för att skrämma bort människor på flykt kan det nämligen leda till ett inflöde av papperslösa flyktingar som med hjälp av människosmugglare inte sett någon annan lösning än att ta sig till Sverige på lika illegala som livsfarliga vägar.

Men lika allvarligt - ja, faktiskt ännu värre - är regeringens handlande som bara kan karaktäriseras som desperation.

Om Sverige verkligen skulle hamna i ett krisläge behöver vi en politisk ledning som håller huvudet kallt, som inte rusar iväg i tangentens riktning och som har förstånd att lyssna på juridisk och annan expertis. Det har vi alldeles uppenbart inte i dag.

ANNONSE
ANNONSE