ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
Sök
ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Diakoner hjälper nödställda båtflyktingar

– Det är en liten pusselbit i det stora hela. Men jag ville göra något för att lindra den nöd som fanns där nere, säger Marianne Kronberg.Hon och Annika Spalde har gjort det som många andra bara funderar på – nämligen att själva åka ned för att hjälpa nödställda båtflyktingar i Grekland.

ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Fakta:

Fakta: Så kan du hjälpa till

Diakonen Marianne Kronberg ger några råd från för den som vill hjälpa till:

Jag skulle inte rekommendera att åka iväg utan en organisation. Men vi mötte många turister som gjorde insatser på plats när de förstod vad det handlade om.

Flera charterbolag tillåter att man tar med ett extra bagage för att fylla med förnödenheter. Att sedan bidra ekonomiskt betyder mycket.

Några organisationer som arbetar på plats är UNCHR, Röda korset, Svenska kyrkans internationella arbete och Läkare utan gränser.

Utanför bilen stod en äldre man. Han gick den sju mil långa vägen mot huvudstaden på ön Lesbos för att registrera sig. Han bar på en vattenflaska han precis fått.

– Han tittade upp mot himlen. Höll hårt i sin vattenflaska och gjorde korstecknet. Det säger på något sätt om hur situationen är där nere, säger Marianne Kronberg.

Bilden av mannen har etsat sig fast i hennes minne. Marianne Kronberg är diakon och i augusti reste hon till ön Lesbos med organisationen Christian Peacemaker Teams för att delta i hjälparbetet med båtflyktingar.

– Jag var beredd på att möta något fruktansvärt men det här var ännu värre. Det är en humanitär katastrof som är svår att beskriva, säger Marianne Kronberg.

Lång vandring

Varje dag anländer närmare 2  000 personer i små överfyllda gummibåtar. Marianne Kronberg beskriver det som kaotiskt. De flesta kommer till norra eller nordöstra sidan av ön och måste därefter promenera upp till sju mil till huvudstaden Mytilene för att bli registrerade. Eftersom det bara finns tre bussar som kan hjälpa till med transporten, måste även små barn ofta gå hela vägen själva. Väl framme måste de vänta i dagslånga köer. Där finns inga toaletter och tillgången till mat är väldigt dålig. Många familjer sover under träd eller på asfalten.

Christian Peacemaker Teams har bara fyra personer på plats. Men med små resurser arbetar de hårt för att stötta andra inhemska hjälpnätverk.

– Det är tungt men samtidigt oerhört meningsfullt. Vi märkte att det betydde mycket för flyktingarna att vi bara fanns nära och mötte dem med ett vänligt leende. Vi förmedlar också kontakter med myndigheter och sjukvård. Det finns nästan bara ideella insatser på ön, säger Marianne Kronberg.

En kaotisk dag

Även Annika Spalde, som är diakon och sjuksköterska, valde att åka till Lesbos. Hon kommer att stanna till slutet av september. Uppgiven berättar hon att dagens arbete har inneburit flera svåra problem.

– I dag försökte vi hjälpa en kille med epilepsi. Enligt doktorn får han inte vara i solen för mycket, men hur ska han kunna stå i kö till registreringen utan att vara i solen? Tyvärr fanns det inget sätt att lösa det. Det var en extra kaotisk dag i dag, säger Annika Spalde.

Under eftermiddagen ska hon delta på en begravning. Flera döda har sköljts upp från havet. Eftersom ingen har lyckats kontakta anhöriga har kyrkan bestämt sig för att begrava dem på kyrkogården. För Annika Spalde spelar hennes tro en viktig roll i valet att åka ned.

– Det är ett sätt för mig att följa Jesus. Att se dem som är mest utsatta och har minst möjligheter. Att på så sätt vara en kristen. Den enskilde kan göra oerhört mycket, men det är politiska beslut och insatser från högre nivå som behövs, säger Annika Spalde.

Många hjälper till

Både turister och lokalbor hjälper till. När båtflyktingarna anländer står det ofta privatpersoner och delar ut smörgåsar och torra kläder. När en av gummibåtarna anlände fanns en nyfödd baby ombord. Marianne Kronberg var med och skjutsade mamman och barnet direkt till sjukhus. Mamman var apatisk och i stort behov av hjälp. Men svedd av solen och uttorkad lyckades ändå barnet att överleva.

ANNONSE
ANNONSE

Utanför bilen stod en äldre man. Han gick den sju mil långa vägen mot huvudstaden på ön Lesbos för att registrera sig. Han bar på en vattenflaska han precis fått.

– Han tittade upp mot himlen. Höll hårt i sin vattenflaska och gjorde korstecknet. Det säger på något sätt om hur situationen är där nere, säger Marianne Kronberg.

Bilden av mannen har etsat sig fast i hennes minne. Marianne Kronberg är diakon och i augusti reste hon till ön Lesbos med organisationen Christian Peacemaker Teams för att delta i hjälparbetet med båtflyktingar.

– Jag var beredd på att möta något fruktansvärt men det här var ännu värre. Det är en humanitär katastrof som är svår att beskriva, säger Marianne Kronberg.

Lång vandring

Varje dag anländer närmare 2  000 personer i små överfyllda gummibåtar. Marianne Kronberg beskriver det som kaotiskt. De flesta kommer till norra eller nordöstra sidan av ön och måste därefter promenera upp till sju mil till huvudstaden Mytilene för att bli registrerade. Eftersom det bara finns tre bussar som kan hjälpa till med transporten, måste även små barn ofta gå hela vägen själva. Väl framme måste de vänta i dagslånga köer. Där finns inga toaletter och tillgången till mat är väldigt dålig. Många familjer sover under träd eller på asfalten.

Christian Peacemaker Teams har bara fyra personer på plats. Men med små resurser arbetar de hårt för att stötta andra inhemska hjälpnätverk.

– Det är tungt men samtidigt oerhört meningsfullt. Vi märkte att det betydde mycket för flyktingarna att vi bara fanns nära och mötte dem med ett vänligt leende. Vi förmedlar också kontakter med myndigheter och sjukvård. Det finns nästan bara ideella insatser på ön, säger Marianne Kronberg.

En kaotisk dag

Även Annika Spalde, som är diakon och sjuksköterska, valde att åka till Lesbos. Hon kommer att stanna till slutet av september. Uppgiven berättar hon att dagens arbete har inneburit flera svåra problem.

– I dag försökte vi hjälpa en kille med epilepsi. Enligt doktorn får han inte vara i solen för mycket, men hur ska han kunna stå i kö till registreringen utan att vara i solen? Tyvärr fanns det inget sätt att lösa det. Det var en extra kaotisk dag i dag, säger Annika Spalde.

Under eftermiddagen ska hon delta på en begravning. Flera döda har sköljts upp från havet. Eftersom ingen har lyckats kontakta anhöriga har kyrkan bestämt sig för att begrava dem på kyrkogården. För Annika Spalde spelar hennes tro en viktig roll i valet att åka ned.

– Det är ett sätt för mig att följa Jesus. Att se dem som är mest utsatta och har minst möjligheter. Att på så sätt vara en kristen. Den enskilde kan göra oerhört mycket, men det är politiska beslut och insatser från högre nivå som behövs, säger Annika Spalde.

Många hjälper till

Både turister och lokalbor hjälper till. När båtflyktingarna anländer står det ofta privatpersoner och delar ut smörgåsar och torra kläder. När en av gummibåtarna anlände fanns en nyfödd baby ombord. Marianne Kronberg var med och skjutsade mamman och barnet direkt till sjukhus. Mamman var apatisk och i stort behov av hjälp. Men svedd av solen och uttorkad lyckades ändå barnet att överleva.

Fakta:

Fakta: Så kan du hjälpa till

Diakonen Marianne Kronberg ger några råd från för den som vill hjälpa till:

Jag skulle inte rekommendera att åka iväg utan en organisation. Men vi mötte många turister som gjorde insatser på plats när de förstod vad det handlade om.

Flera charterbolag tillåter att man tar med ett extra bagage för att fylla med förnödenheter. Att sedan bidra ekonomiskt betyder mycket.

Några organisationer som arbetar på plats är UNCHR, Röda korset, Svenska kyrkans internationella arbete och Läkare utan gränser.

ANNONSE
ANNONSE