Eldsjäl i S:ta Clara ”Det är tacksamt att få se hoppet lysa i flyktingarnas ögon”

Arbetet körde i gång för en och en halv vecka sedan. Hon hade gått på Centralstationen och undrat vad som kunde göras och talat i kyrkan om att man måste hjälpa till.

Så efter någon dag beslutade direktorn att starta projektet.

Då fanns både privata och andra organisationer, liksom myndigheter redan på plats.

– Vi hade i stort sett ingenting när vi startade. Vi hade 3–4 madrasser, men vi satte ut på Facebook att vi behövde så då kom det. Nu har folk fått veta vad vi behöver så nu kommer det saker, de är så givmilda. Maten till exempel som kom i kväll, jag vet inte varifrån den kom, säger hon.

Hur många kan ni ta emot?

– Helst inte mer än 20. För det är ganska mycket jobb med allt, och vi måste kunna ta hand om människorna. Vi sitter här i kaféet och talar med dem och leker med barnen.

Hon beskriver många människoöden. Några hade varit ett helt dygn på en gummibåt i Medelhavet. Ett ungt par har tagit sig från Etiopien till Köpenhamn, vandrat stora sträckor genom Sahara, bland annat.

– Så det är människor som gått igenom fruktansvärda saker. Därför är det så tacksamt när man ser, efter ett dygn här, att hoppet börjar lysa i deras ögon. Deras tacksamhet vet inga gränser!

Lovsång och bön

Varje morgon klockan åtta är det lovsång och bön i kyrkan. Så det är vad de övernattande får vakna till.

– Barnen står och tittar på oss med stora ögon.

Det är ett personalslukande arbete. En grupp jobbar 17-21, nästa 21 till midnatt, den tredje till morgonen och så ett sista morgongäng, som under förmiddagen fixar frukost, städar undan alla madrasser med mera.

Vet du hur många timmar du v­arit igång?

– Nej, jag räknar aldrig timmar.

Känner du dig slutkörd?

– Nej. Jag tycker det är en nåd att få ha kyrkan öppen för människor som lider. Vi kommer dem så nära.

Vad är det som driver dig?

– Det är min tro. Jag är fylld av tacksamhet att få vara del i detta.