Ett år av saltomortaler

2015 går till den politiska historien som saltomortalernas år. Det som tidigare ansågs vara rött blev blått och det som proklamerades som självklart demokratiskt kastades om eller försvann ur sikte.

Värderade partiledare, kan ni inte tillstå att ni ställt era uppfattningar på huvudet, upp-och-ner?

Det har förvisso varit en farsot som drabbat alla politiker, att man inte tror att folket utanför ringen begriper och genomskådar.

Kan ni inte tillstå att ni formligen tävlat om att hitta program- eller åsiktspunkter som visar att ni vill stänga gränser och mota bort människor som flyr för sina liv? I stället för att sno runt och framställa era göranden som om ni räddar Sverige?

Vi förstår att när en brödkaka är uppäten finns den inte och när ett glas är tomt är det tomt. Det är väl ingen enda som inte fattar att när resurserna är slut så är de slut. Om de nu är slut, vill säga!

Men kom inte och jönsa med att ni presenterar era idéer om id-kontroller och förbud mot att rädda anhöriga för att ni ska värna asylrätten. Och för allt i världen, orda inte flera gånger om att svenska välfärden ska räddas när det de facto för med sig att medmänniskor ska drunkna eller tvingas tillbaka till krig, fattigdom och död. Det blir pinsamt! Ni vet ju alla att svensk ekonomi, som det heter, skrivs upp, går som tåget. Ni har faktiskt fått en majoritet, enligt opinionsundersökning, att tro att allt i vårt land blir sämre.

Vi är inte så korkade så att vi inte uppfattar att ni sneglar – mycket, mycket vänligt uttryckt – på Sverigedemokraternas opinionssiffror.

Det blir faktiskt mentalt påfrestande att höra talet om mänskliga fri- och rättigheter och talet om internationella konventioner och bekännelserna till människovärdet och så samtidigt iaktta hur partier vill vara störst och bäst på att mota människor från att få ”plats i härbärget”.

Jovisst, det är lätt att sitta vid ringside och framföra åsikter och en hel del anbefaller nog att vi som finns där ska "iaktta största möjliga tystnad".

”Vi politiker måste hantera den praktiska och konkreta verklighetssituationen”, heter det.

Det är väl ändå en halv sanning!

Myndigheter, civila och ideella och enskilda familjer och individer hanterar verkligen också!

De allra, allra flesta medborgare hyser den rimliga åsikten, att vi i lilla Sverige inte klarar av helt fri invandring. Men värderade partiledare, ge oss ärliga förklaringar och låt oss slippa verbalt dribblande. Nog märker ni att de värden som bär upp demokratin vittrar.

Det är den inrikespolitiska opinionsivern och heta viljan att vara först med att snickra ihop nya staket som gynnar den livsfarliga nationalismen, som skrämmer.

Vi är många, många som gärna skulle vilja se och höra att ni gör ert yttersta för att leva upp till talet om ett okränkbart människovärde!