ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
Sök
ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Jämtland öppnar famnen för nyanlända

Flyktingströmmarna har tagit Jämtland med storm. Plötsligt står länsborna på tå för att visa solidaritet och medmänsklighet. Integrationsarbetet i de fjällnära bygderna har nått sådana framgångar att det gett eko långt utanför Sveriges gränser.

ANNONS
ANNONS
Cxense Display

En efter en droppar de in i lokalen på asylboendet i Grytan, strax utanför Östersund. Det är upptakt för integrations­kören ”Rockin Pots” som gjorde succé när de sjöng med Tomas Ledin på Storsjöyran i somras. Kort därefter stod de på Globens scen, även då med Ledin, och sjöng för hela svenska folket i flyktinggalan Hela Sverige Skramlar.

– Just nu vill jag leva. Just nu! Sjung det som om ni verkligen menar det!

Körledaren Camilla Karlsson peppar det som i dag mest liknar en manskör där bara en handfull deltagare har vana av att sjunga sedan tidigare. Men inspirationen är på topp. Man skrattar, klappar och dansar. Och gör sitt bästa för att uttala det svenska u-ljudet.

– Vi vet att ni har haft det tufft bakåt, men vi vill att ni ska ha det bra i framtiden. Vi vill att ni ska må bra, och forskningen visar att man mår bra av att sjunga!

Sången blir ett sätt att lära sig språket och att lära sig om svensk kultur, som genom att sjunga ”Nu är det jul igen” och toppa det med ringdans ut på området.

Camilla Karlsson har medvetet valt låtar som innehåller bra svenska ord. Till exempel Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten” och Gyllene Tiders ”Juni, juli, augusti”. Fem myror bidrar med räkneord och i Ledins ”Vi är på gång” finns alla vecko­dagar med.

Hon leder sex andra körer i Östersund med omnejd och låter körerna framträda ihop då och då. Det är en viktig del i integrationen att ge flyktingarna i ”Rockin Pots” möjlighet att träffa de svenska körerna och så småningom kunna gå över till någon av dem.

Det var just på asylboendet i Grytan som allt började för två år sedan. Bussarna kom i en strid ström, fyllda av flyktingar som lämnat sina krigsdrabbade hemländer och ungdomarna Emma, Sara och Curtis, kände världen krypa in under skinnet.

– Det kändes omöjligt att bara titta på, säger Emma Arnesson.

Så de inventerade sina resurser. Jämtland har gott om plats, frisk luft och rent fjällvatten, något som garanterat gör själen gott.

– Vi vet att motion är viktigt för hälsan, både fysiskt och mentalt. Förtryckta känslor, obearbetade trauman och konstant stress skapar frustration som kan mynna ut i desperation. Så vi bestämde oss för att använda länets fantastiska natur som ett välkomnande och neutralt verktyg för integration, berättar Emma.

Den första vintern lärde sig över 300 flyktingar att åka längdskidor och att se snön som ett positivt inslag i vardagen. Sedan dess har verksamheten vuxit med hjälp av frivilligas e­ngagemang. Utbudet av aktiviteter har ökat explosionsartat och spridit sig till grannkommunerna. Man bakar tunnbröd och spelar fotboll, går på fjällvandring och springer i terrängen. Organisationen Hej Främling har blivit det goda exemplet som uppmärksammats långt utanför Sverige. BBC har varit på besök och SVT gör en dokumentär som ska visas i vår.

Initiativtagaren Emma Arnesson är verkligen en eldsjäl. Men det kostar på att brinna. Visserligen har de fått ett kungligt stipendium på 250 000 kr för sitt arbete med Hej Främling, men pengarna är öronmärkta till u­tbildning. Själv har Emma legat back med pengar både till hyra och mat.

– Det ekonomiska ansvaret för integrationen har hamnat i en gråzon. Det är inte tydligt vem som ska ansvara för finansieringen, säger Emma.

Elisabeth Wickzell, integrationschef i grannkommunen Krokom, håller med om att det kan finnas en viss otydlighet när det gäller vem som ska betala för integrationen.

– Vår verksamhet i kommunen finansieras via ersättning från Migrationsverket och via projektpengar. Jag tror att det har varit lättare för kommuner att få del av projektmedel än för ideella organisationer som Hej Främling. Nu verkar det som om det riktas mer och mer medel till frivilliga. Det känns nödvändigt, säger Elisabeth Wickzell.

I Krokom är inte frågan OM man ska ta emot fler flyktingar, utan HUR. Man räknar med att integrationen av nyanlända ska ge 60 nya arbetstillfällen. 20 har redan anställts för att ta hand om ensamkommande flyktingbarn. Under kommande år ska det rekryteras 40 till, samt öppnas nya boenden. Och gensvaret från kommuninvånarna är enormt. Många vill hjälpa till.

– Just nu är det många som vill hyra ut till nyanlända, många vill bli flyktingfaddrar och det är många privata företag som erbjuder praktikplatser och instegsjobb.

I byarna gör frivilliga ett hårt och väldigt viktigt arbete med till exempel språkkaféer, berättar Elisabeth Wickzell.

Att integration handlar mycket om relationer och gemenskap har flera kommuner i Jämtland tagit fasta på. I Östersund finns fadderprogramet Vägvisare och vän där svenskar och nyanlända matchas ihop utifrån intressen, ålder och familjesituation. Sedan är det upp till deltagarna vad de vill göra och hur ofta. Intresset är rekordstort – och behoven likaså.

Åre kommun har också tagit integrationen på allvar. När de tar emot flyktingar på flygplatsen finns alltid en person med som talar deras språk. När de kommer till sin nya bostad möts de av en annan person från deras land som lagat välkomstmiddag. Och på något märkligt vis lyckas de skaka fram sysselsättning.

62 procent av de nyanlända får jobb, ett snitt långt över både länet och riket. Förklaringen, menar man, är att de kartlägger de nyanländas erfarenhet och kompetens samtidigt som kommunens integrationsservice har kontakt med arbetsgivare för att undersöka arbetskraftsbehov.

– Vi ser de nyanlända som en tillgång, en tillväxtfaktor. Vi har tagit emot ett hundratal varav en hel del kvotflyktingar varje år, vilket innebär att vi tar emot rätt många i förhållande till vår folkmängd. Och vi har en bra arbetsmarknad generellt.

– Men det var först när vi började jobba organiserat och strukturerat som vi lyckades så bra med de nyanlända, säger Martin Söderström, integrationschef.

ANNONSE
ANNONSE

En efter en droppar de in i lokalen på asylboendet i Grytan, strax utanför Östersund. Det är upptakt för integrations­kören ”Rockin Pots” som gjorde succé när de sjöng med Tomas Ledin på Storsjöyran i somras. Kort därefter stod de på Globens scen, även då med Ledin, och sjöng för hela svenska folket i flyktinggalan Hela Sverige Skramlar.

– Just nu vill jag leva. Just nu! Sjung det som om ni verkligen menar det!

Körledaren Camilla Karlsson peppar det som i dag mest liknar en manskör där bara en handfull deltagare har vana av att sjunga sedan tidigare. Men inspirationen är på topp. Man skrattar, klappar och dansar. Och gör sitt bästa för att uttala det svenska u-ljudet.

– Vi vet att ni har haft det tufft bakåt, men vi vill att ni ska ha det bra i framtiden. Vi vill att ni ska må bra, och forskningen visar att man mår bra av att sjunga!

Sången blir ett sätt att lära sig språket och att lära sig om svensk kultur, som genom att sjunga ”Nu är det jul igen” och toppa det med ringdans ut på området.

Camilla Karlsson har medvetet valt låtar som innehåller bra svenska ord. Till exempel Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten” och Gyllene Tiders ”Juni, juli, augusti”. Fem myror bidrar med räkneord och i Ledins ”Vi är på gång” finns alla vecko­dagar med.

Hon leder sex andra körer i Östersund med omnejd och låter körerna framträda ihop då och då. Det är en viktig del i integrationen att ge flyktingarna i ”Rockin Pots” möjlighet att träffa de svenska körerna och så småningom kunna gå över till någon av dem.

Det var just på asylboendet i Grytan som allt började för två år sedan. Bussarna kom i en strid ström, fyllda av flyktingar som lämnat sina krigsdrabbade hemländer och ungdomarna Emma, Sara och Curtis, kände världen krypa in under skinnet.

– Det kändes omöjligt att bara titta på, säger Emma Arnesson.

Så de inventerade sina resurser. Jämtland har gott om plats, frisk luft och rent fjällvatten, något som garanterat gör själen gott.

– Vi vet att motion är viktigt för hälsan, både fysiskt och mentalt. Förtryckta känslor, obearbetade trauman och konstant stress skapar frustration som kan mynna ut i desperation. Så vi bestämde oss för att använda länets fantastiska natur som ett välkomnande och neutralt verktyg för integration, berättar Emma.

Den första vintern lärde sig över 300 flyktingar att åka längdskidor och att se snön som ett positivt inslag i vardagen. Sedan dess har verksamheten vuxit med hjälp av frivilligas e­ngagemang. Utbudet av aktiviteter har ökat explosionsartat och spridit sig till grannkommunerna. Man bakar tunnbröd och spelar fotboll, går på fjällvandring och springer i terrängen. Organisationen Hej Främling har blivit det goda exemplet som uppmärksammats långt utanför Sverige. BBC har varit på besök och SVT gör en dokumentär som ska visas i vår.

Initiativtagaren Emma Arnesson är verkligen en eldsjäl. Men det kostar på att brinna. Visserligen har de fått ett kungligt stipendium på 250 000 kr för sitt arbete med Hej Främling, men pengarna är öronmärkta till u­tbildning. Själv har Emma legat back med pengar både till hyra och mat.

– Det ekonomiska ansvaret för integrationen har hamnat i en gråzon. Det är inte tydligt vem som ska ansvara för finansieringen, säger Emma.

Elisabeth Wickzell, integrationschef i grannkommunen Krokom, håller med om att det kan finnas en viss otydlighet när det gäller vem som ska betala för integrationen.

– Vår verksamhet i kommunen finansieras via ersättning från Migrationsverket och via projektpengar. Jag tror att det har varit lättare för kommuner att få del av projektmedel än för ideella organisationer som Hej Främling. Nu verkar det som om det riktas mer och mer medel till frivilliga. Det känns nödvändigt, säger Elisabeth Wickzell.

I Krokom är inte frågan OM man ska ta emot fler flyktingar, utan HUR. Man räknar med att integrationen av nyanlända ska ge 60 nya arbetstillfällen. 20 har redan anställts för att ta hand om ensamkommande flyktingbarn. Under kommande år ska det rekryteras 40 till, samt öppnas nya boenden. Och gensvaret från kommuninvånarna är enormt. Många vill hjälpa till.

– Just nu är det många som vill hyra ut till nyanlända, många vill bli flyktingfaddrar och det är många privata företag som erbjuder praktikplatser och instegsjobb.

I byarna gör frivilliga ett hårt och väldigt viktigt arbete med till exempel språkkaféer, berättar Elisabeth Wickzell.

Att integration handlar mycket om relationer och gemenskap har flera kommuner i Jämtland tagit fasta på. I Östersund finns fadderprogramet Vägvisare och vän där svenskar och nyanlända matchas ihop utifrån intressen, ålder och familjesituation. Sedan är det upp till deltagarna vad de vill göra och hur ofta. Intresset är rekordstort – och behoven likaså.

Åre kommun har också tagit integrationen på allvar. När de tar emot flyktingar på flygplatsen finns alltid en person med som talar deras språk. När de kommer till sin nya bostad möts de av en annan person från deras land som lagat välkomstmiddag. Och på något märkligt vis lyckas de skaka fram sysselsättning.

62 procent av de nyanlända får jobb, ett snitt långt över både länet och riket. Förklaringen, menar man, är att de kartlägger de nyanländas erfarenhet och kompetens samtidigt som kommunens integrationsservice har kontakt med arbetsgivare för att undersöka arbetskraftsbehov.

– Vi ser de nyanlända som en tillgång, en tillväxtfaktor. Vi har tagit emot ett hundratal varav en hel del kvotflyktingar varje år, vilket innebär att vi tar emot rätt många i förhållande till vår folkmängd. Och vi har en bra arbetsmarknad generellt.

– Men det var först när vi började jobba organiserat och strukturerat som vi lyckades så bra med de nyanlända, säger Martin Söderström, integrationschef.

ANNONSE
ANNONSE