ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
Sök
ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Låt kärleken övervinna hatet

Vår uppgift i flyktingkrisen är att i Jesu Kristi efterföljd älska och tjäna människor, oavsett etnisk, ekonomisk eller r­eligiös bakgrund, skriver samfundsledarna Lasse Svensson, Daniel Norburg, Marie Willermark, Kjell Larsson, Pelle Hörnmark och Joakim Lundqvist.

ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Vi läser och hör om männi­skor som flyr från krig, våld och fattigdom och om de många som aldrig kommer hela vägen fram. Vi möter flyktingarna i våra kyrkor och på gatan och vi följer hela tiden en utveckling som på många håll i världen blir allt mer desperat.

David Nyström har i två artiklar lyft frågor kring frikyrkans eventuella förändrade hållning i flyktingfrågorna (Dagen 28/8, 8/9). Han avslutar sin senaste artikel med raderna: ”Tror vi på en Jesus som med Gomérs ord ’inte räddar alla’, utan bara dem han synbarligen bryr sig om? Är han frälsare endast för dem som dragit vinstlotten att få f­ödas i rika och fria länder? Pastorer och samfundsledare får gärna svara.”

Vi delar David Nyströms oro över varje tendens till främlingsfientliga och rasistiska strömningar i kristenheten. Församlingen har en skyldighet att i lära och liv stå tydligt för alla människors rätt till både evangelium och till hjälp, omsorg och kärlek.

Detta blir än mer aktuellt i dag när vi står inför en av vår tids största katastrofer. Människor har blivit tydliga för oss. Personer har fått namn och ansikte. Alla dessa människor är vår nästa. Vår uppgift nu är att i Jesu Kristi efterföljd älska och tjäna, oavsett etnisk, ekonomisk eller religiös bakgrund.

Vi vill också uttala några tankar som vi tror kan ha betydelse för just denna uppgift.

När Jesus dör på korset och ger sitt liv, gör han det för hela världen (2 Kor 5:19). Jesu försoning innefattar alla folk och den river ner murarna dem emellan och den skapar en helt ny människa som inte har sin identitet i sitt etniska ursprung, sitt kön eller sin socialgrupp, utan i det nya livet i Kristus Jesus (Ef 2:14–16, Gal 3:28).

Genom tron på Jesus är det möjligt att bygga en ny gemenskap där rikedomen hos de olika folken och deras kulturer på ett fullare sätt kan återspegla vem Gud är. Det är när de olika folken kommer samman i Kristus, i kyrkan, som Guds mångfaldiga visdom blir känd (Ef 3:10–11). En multietnisk församling förkunnar något om Gud som inte en enhetligt svensk, spansk eller arabisk församling kan göra.

Detta radikala synsätt bör få konsekvenser för hur vi är kyrka i Sverige i dag!

Vi tror att den största utmaningen för oss som kristna, som församlingar och kyrkor i Sverige i dag är att återupptäcka vem vi är i Jesus Kristus, vad vår kallelse är och vem vår nästa är.

Vår uppgift är att vara salt och ljus, att omsätta Guds ord i praktisk handling och låta kärlek övervinna hat. Jesu kärlek utmanar oss och ger oss egentligen inget val.

Låt oss ta Malmö som exempel. Redan för 20 år sedan hade staden fått ta emot många flyktingar. Den tidigare centerpolitikern Sven-Olle Olsson i närliggande Sjöbo kommun var 1988 drivande bakom en folkomröstning kring flyktingmottagande som ledde till att kommunen stängde dörren för flyktingar och att Sven-Olle uteslöts ur Centerpartiet som i sin tur bildade Sjöbopartiet.

Sverige­demokraterna använde som slogan vid valet 1988 ”Sjöbo visar vägen”, och har i Malmöregionen sedan dess varit en kraft att räkna med.

Till detta kan läggas att Skåne­partiet som genom dess grundare och ledare Carl P Herslow dagligen sänder främlingsfientligt innehåll till sina lyssnare på Malmös närradio.

Så redan för 20 år sedan var man i Malmö där vi nu i dag är i hela Sverige.

Flera kyrkor i Malmö har i denna situation arbetat mycket medvetet för att ta itu med främlingsfientlighet. Det har bland annat handlat om:

Tydlig förkunnelse om allas lika värde, den mångkulturella församlingen och vår kallelse till alla folk.

Olika aktiviteter och arrange­mang, social omsorg och en generös gemenskap som bygger relationer med nya svenskar i vardagen och möter deras b­ehov.

Interreligiösa möten mellan företrädare för olika religioner som skapar större förståelse. Att tillsammans verka för ett gott samhälle.

Att vid behov konfrontera personer som fäller rasistiska kommentarer eller har en främlingsfientlig attityd. Här behöver vi som församlings­ledare vara tydliga och välja att lägga oss i.

Denna typ av åsikter kan inte vara en ”privatsak” i våra församlingar.

Svensk kristenhet står vid en stor utmaning att som Guds folk svara upp mot den stora kallelse vi fått att älska och betjäna den fattige, änkan, främlingen och den faderslöse samt fullgöra uppdraget att förkunna evangeliet för alla folk.

Vi får vara Jesu händer och fötter på jorden – inte bara som en metafor utan i sanning.

 

Daniel Norburg, missionsdirektor Evangeliska frikyrkan.

Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan.

Marie Willermark, ledare för Frälsningsarmén Sverige.

Kjell Larsson, missionföreståndare Svenska alliansmissionen.

Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst FFS.

Joakim Lundqvist, pastor i Livets ord, ordförande i Trosrörelsen.

 

ANNONSE
ANNONSE

Vi läser och hör om männi­skor som flyr från krig, våld och fattigdom och om de många som aldrig kommer hela vägen fram. Vi möter flyktingarna i våra kyrkor och på gatan och vi följer hela tiden en utveckling som på många håll i världen blir allt mer desperat.

David Nyström har i två artiklar lyft frågor kring frikyrkans eventuella förändrade hållning i flyktingfrågorna (Dagen 28/8, 8/9). Han avslutar sin senaste artikel med raderna: ”Tror vi på en Jesus som med Gomérs ord ’inte räddar alla’, utan bara dem han synbarligen bryr sig om? Är han frälsare endast för dem som dragit vinstlotten att få f­ödas i rika och fria länder? Pastorer och samfundsledare får gärna svara.”

Vi delar David Nyströms oro över varje tendens till främlingsfientliga och rasistiska strömningar i kristenheten. Församlingen har en skyldighet att i lära och liv stå tydligt för alla människors rätt till både evangelium och till hjälp, omsorg och kärlek.

Detta blir än mer aktuellt i dag när vi står inför en av vår tids största katastrofer. Människor har blivit tydliga för oss. Personer har fått namn och ansikte. Alla dessa människor är vår nästa. Vår uppgift nu är att i Jesu Kristi efterföljd älska och tjäna, oavsett etnisk, ekonomisk eller religiös bakgrund.

Vi vill också uttala några tankar som vi tror kan ha betydelse för just denna uppgift.

När Jesus dör på korset och ger sitt liv, gör han det för hela världen (2 Kor 5:19). Jesu försoning innefattar alla folk och den river ner murarna dem emellan och den skapar en helt ny människa som inte har sin identitet i sitt etniska ursprung, sitt kön eller sin socialgrupp, utan i det nya livet i Kristus Jesus (Ef 2:14–16, Gal 3:28).

Genom tron på Jesus är det möjligt att bygga en ny gemenskap där rikedomen hos de olika folken och deras kulturer på ett fullare sätt kan återspegla vem Gud är. Det är när de olika folken kommer samman i Kristus, i kyrkan, som Guds mångfaldiga visdom blir känd (Ef 3:10–11). En multietnisk församling förkunnar något om Gud som inte en enhetligt svensk, spansk eller arabisk församling kan göra.

Detta radikala synsätt bör få konsekvenser för hur vi är kyrka i Sverige i dag!

Vi tror att den största utmaningen för oss som kristna, som församlingar och kyrkor i Sverige i dag är att återupptäcka vem vi är i Jesus Kristus, vad vår kallelse är och vem vår nästa är.

Vår uppgift är att vara salt och ljus, att omsätta Guds ord i praktisk handling och låta kärlek övervinna hat. Jesu kärlek utmanar oss och ger oss egentligen inget val.

Låt oss ta Malmö som exempel. Redan för 20 år sedan hade staden fått ta emot många flyktingar. Den tidigare centerpolitikern Sven-Olle Olsson i närliggande Sjöbo kommun var 1988 drivande bakom en folkomröstning kring flyktingmottagande som ledde till att kommunen stängde dörren för flyktingar och att Sven-Olle uteslöts ur Centerpartiet som i sin tur bildade Sjöbopartiet.

Sverige­demokraterna använde som slogan vid valet 1988 ”Sjöbo visar vägen”, och har i Malmöregionen sedan dess varit en kraft att räkna med.

Till detta kan läggas att Skåne­partiet som genom dess grundare och ledare Carl P Herslow dagligen sänder främlingsfientligt innehåll till sina lyssnare på Malmös närradio.

Så redan för 20 år sedan var man i Malmö där vi nu i dag är i hela Sverige.

Flera kyrkor i Malmö har i denna situation arbetat mycket medvetet för att ta itu med främlingsfientlighet. Det har bland annat handlat om:

Tydlig förkunnelse om allas lika värde, den mångkulturella församlingen och vår kallelse till alla folk.

Olika aktiviteter och arrange­mang, social omsorg och en generös gemenskap som bygger relationer med nya svenskar i vardagen och möter deras b­ehov.

Interreligiösa möten mellan företrädare för olika religioner som skapar större förståelse. Att tillsammans verka för ett gott samhälle.

Att vid behov konfrontera personer som fäller rasistiska kommentarer eller har en främlingsfientlig attityd. Här behöver vi som församlings­ledare vara tydliga och välja att lägga oss i.

Denna typ av åsikter kan inte vara en ”privatsak” i våra församlingar.

Svensk kristenhet står vid en stor utmaning att som Guds folk svara upp mot den stora kallelse vi fått att älska och betjäna den fattige, änkan, främlingen och den faderslöse samt fullgöra uppdraget att förkunna evangeliet för alla folk.

Vi får vara Jesu händer och fötter på jorden – inte bara som en metafor utan i sanning.

 

Daniel Norburg, missionsdirektor Evangeliska frikyrkan.

Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan.

Marie Willermark, ledare för Frälsningsarmén Sverige.

Kjell Larsson, missionföreståndare Svenska alliansmissionen.

Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst FFS.

Joakim Lundqvist, pastor i Livets ord, ordförande i Trosrörelsen.

 

ANNONSE
ANNONSE