ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
Sök
ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Nu krävs entusiasm och konkret handling

Ja, vi kan klara flyktingsituationen med gemensamma krafter, skriver Dagens ledarredaktion.

ANNONS
ANNONS
Cxense Display

”Allt är möjligt för den som tror”. Jesu ord i Markusevangeliet till den förtvivlade pappan som söker hjälp för sin son gäller också i vår tid. Med den kristna tron som utgångspunkt kan vi – var och en för sig och än mer alla tillsammans – uträtt­a storverk. Det behöver vi påminna oss just nu när det ena katastrofscenariot avlöser det andra, när vårt samhälle sägs stå inför en kollaps, när gränsen sägs vara nådd för hur många människor i nöd som vi kan visa barmhärtighet. 

När Barack Obama för åtta år sedan för första gången kandiderade till posten som USA:s presiden­t var hans paroll ”Yes we can”. Ja, vi kan ändra förhållanden. Ja, vi kan bygga ett bättre samhälle, inte för ett privilegierat fåtal utan för alla. Om hur han har lyckats går åsikterna isär, men det är odiskutabelt att hans framåtsyftande och optimistisk­a proklamation ingöt entusiasm och mod i en hel värld.
Allt är möjligt. Ja, vi kan. Det är den attityd som behövs i Sverige i dag för att möta de utmaningar som flyktingsituationen ställer oss inför. Det är den hållning vi skulle önska att politikerna o­avsett partifärg intog i stället för att tillgripa illa g­enomtänkta panikåtgärder och tillämpa så kallad signalpoliti­k som går ut över dem som allra mest är i behov av vårt stöd.

Och det är den hållning vi står fast vid. Den skulle vara naiv och verklighetsfrämmande om vi inte hade några konkreta förslag att komma med. Men det finns massor som kan göras, på internationell nivå av världssamfundet och av EU, på nationell nivå av stat och kommuner, av civilsamhället, inte minst det kristna, och på individuell nivå, där var och en har ett ansvar och en möjlighet. 

Allt är inte enkelt. Men allt är möjligt. Detta är bara några exempel:

Internationellt

  • Öka resurserna till FN:s flyktingorgan UNHCR och andra seriösa aktörer som hjälper flyktingar på plats.
  • Arbeta för en samordnad aktion av FN för att få slut på konflikten i Syrien, om så krävs med FN-styrkor där även Sverige ställer resurser till för­fogande.
  • Sjösätt en gemensam och solidarisk flykting­politi­k inom EU med kännbara sanktioner mot de länder som vägrar att delta.
  • Öppna säkra vägar för flyktingar över Medel­have­t, med slopat transportörsansvar på flyge­t och evakuering i ordnade former med färjor.

Nationellt

  • Förstärk statskassan genom upplåning och om så behövs tillfälliga skattehöjningar. En värnmoms på någon eller några procent ger mycket pengar, men försumbara negativa dynamiska effekter.
  • Våga tänka nytt om hur samhället ska organiseras. Utnyttja krisen till att riva stuprören mellan olika instanser och sätt i stället individen och dess behov i centrum. Slopa onödiga regleringar så att kreativiteten släpps fri. Uppluckringen på bostadsområdet som aviserats är ett första steg som måste följas av många fler.
  • Kalla in pensionerade tjänstemän för att hanter­a de lätta ärendena hos Migrationsverke­t och i k­ommunerna för att frigöra personal till de mer komplicerade. Låt pensionerade lärare på olika n­ivåer, tillsammans med kolleger bland flyktingarn­a, ge barnen en ordnad tillvaro från dag ett på svensk mark.
  • Ta krafttag för att fördela nyanlända över hela landet. Sverige är snedbelastat, inte överbelastat.
  • Ta till vara alla möjligheter att snabbt få ut högutbildade nyanlända i praktik och jobb.  
  • Identifiera och entusiasmera olika yrkes­grupper/egenföretagare att ge flyktingar husrum och jobb. Låt det projekt som LRF startat på jordbruksområdet bli förebild för andra sektorer.

Kyrkligt

  • Behoven är outtömliga, men inte de mänsklig­a resurserna hos anställda och frivilliga. Våga släpp­a eller skala ner sådan verksamhet som inte är oundgängli­g för att kunna kraftsamla där behoven är som störst.
  • Samarbeta på det lokala planet, inte bara med andr­a församlingar, utan också med andra aktörer i civilsamhället. Det ger inte bara avlastning utan också utväxling.
  • Räck ut handen och öppna dörren för alla oavset­t religiös tillhörighet, men våga vara tydli­g med att det är den kristna tron som är drivkrafte­n. Berätta om Jesu kärlek för alla som vill lyssn­a. Se till att det finns biblar för utdelning på flyktingarna­s egna språk.

Individuellt

  • På de flesta håll i landet behövs gode män för e­nsamkommande flyktingbarn. Ta kontakt med kommunens överförmyndare och hör om du kan göra en insats. 
  • Anmäl dig som flyktingguide, som innebär att du bygger personliga relationer med en nyanländ flykting eller familj. Finns inte verksamheten i din kommun? Ta initiativ till att den startar.
  • Tänk på att det också behövs förstärkning ”bako­m fronten” med exempelvis administrativt arbete i föreningar och församlingar.
  • Låt en del av klapparna i jultomtens säck bestå av ett gåvobevis till ett ändamål som står ditt och mottagarens hjärta nära.
  • Be – om fred i Mellanöstern, om Guds beskydd över dem som flyr. Bönen kan förändra både dig själv och världen. 

Felicia Ferreira, publisher
Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör
Carl-Henric Jaktlund, ledarskribent
Joel Halldorf, ledarskribent

ANNONSE
ANNONSE

”Allt är möjligt för den som tror”. Jesu ord i Markusevangeliet till den förtvivlade pappan som söker hjälp för sin son gäller också i vår tid. Med den kristna tron som utgångspunkt kan vi – var och en för sig och än mer alla tillsammans – uträtt­a storverk. Det behöver vi påminna oss just nu när det ena katastrofscenariot avlöser det andra, när vårt samhälle sägs stå inför en kollaps, när gränsen sägs vara nådd för hur många människor i nöd som vi kan visa barmhärtighet. 

När Barack Obama för åtta år sedan för första gången kandiderade till posten som USA:s presiden­t var hans paroll ”Yes we can”. Ja, vi kan ändra förhållanden. Ja, vi kan bygga ett bättre samhälle, inte för ett privilegierat fåtal utan för alla. Om hur han har lyckats går åsikterna isär, men det är odiskutabelt att hans framåtsyftande och optimistisk­a proklamation ingöt entusiasm och mod i en hel värld.
Allt är möjligt. Ja, vi kan. Det är den attityd som behövs i Sverige i dag för att möta de utmaningar som flyktingsituationen ställer oss inför. Det är den hållning vi skulle önska att politikerna o­avsett partifärg intog i stället för att tillgripa illa g­enomtänkta panikåtgärder och tillämpa så kallad signalpoliti­k som går ut över dem som allra mest är i behov av vårt stöd.

Och det är den hållning vi står fast vid. Den skulle vara naiv och verklighetsfrämmande om vi inte hade några konkreta förslag att komma med. Men det finns massor som kan göras, på internationell nivå av världssamfundet och av EU, på nationell nivå av stat och kommuner, av civilsamhället, inte minst det kristna, och på individuell nivå, där var och en har ett ansvar och en möjlighet. 

Allt är inte enkelt. Men allt är möjligt. Detta är bara några exempel:

Internationellt

  • Öka resurserna till FN:s flyktingorgan UNHCR och andra seriösa aktörer som hjälper flyktingar på plats.
  • Arbeta för en samordnad aktion av FN för att få slut på konflikten i Syrien, om så krävs med FN-styrkor där även Sverige ställer resurser till för­fogande.
  • Sjösätt en gemensam och solidarisk flykting­politi­k inom EU med kännbara sanktioner mot de länder som vägrar att delta.
  • Öppna säkra vägar för flyktingar över Medel­have­t, med slopat transportörsansvar på flyge­t och evakuering i ordnade former med färjor.

Nationellt

  • Förstärk statskassan genom upplåning och om så behövs tillfälliga skattehöjningar. En värnmoms på någon eller några procent ger mycket pengar, men försumbara negativa dynamiska effekter.
  • Våga tänka nytt om hur samhället ska organiseras. Utnyttja krisen till att riva stuprören mellan olika instanser och sätt i stället individen och dess behov i centrum. Slopa onödiga regleringar så att kreativiteten släpps fri. Uppluckringen på bostadsområdet som aviserats är ett första steg som måste följas av många fler.
  • Kalla in pensionerade tjänstemän för att hanter­a de lätta ärendena hos Migrationsverke­t och i k­ommunerna för att frigöra personal till de mer komplicerade. Låt pensionerade lärare på olika n­ivåer, tillsammans med kolleger bland flyktingarn­a, ge barnen en ordnad tillvaro från dag ett på svensk mark.
  • Ta krafttag för att fördela nyanlända över hela landet. Sverige är snedbelastat, inte överbelastat.
  • Ta till vara alla möjligheter att snabbt få ut högutbildade nyanlända i praktik och jobb.  
  • Identifiera och entusiasmera olika yrkes­grupper/egenföretagare att ge flyktingar husrum och jobb. Låt det projekt som LRF startat på jordbruksområdet bli förebild för andra sektorer.

Kyrkligt

  • Behoven är outtömliga, men inte de mänsklig­a resurserna hos anställda och frivilliga. Våga släpp­a eller skala ner sådan verksamhet som inte är oundgängli­g för att kunna kraftsamla där behoven är som störst.
  • Samarbeta på det lokala planet, inte bara med andr­a församlingar, utan också med andra aktörer i civilsamhället. Det ger inte bara avlastning utan också utväxling.
  • Räck ut handen och öppna dörren för alla oavset­t religiös tillhörighet, men våga vara tydli­g med att det är den kristna tron som är drivkrafte­n. Berätta om Jesu kärlek för alla som vill lyssn­a. Se till att det finns biblar för utdelning på flyktingarna­s egna språk.

Individuellt

  • På de flesta håll i landet behövs gode män för e­nsamkommande flyktingbarn. Ta kontakt med kommunens överförmyndare och hör om du kan göra en insats. 
  • Anmäl dig som flyktingguide, som innebär att du bygger personliga relationer med en nyanländ flykting eller familj. Finns inte verksamheten i din kommun? Ta initiativ till att den startar.
  • Tänk på att det också behövs förstärkning ”bako­m fronten” med exempelvis administrativt arbete i föreningar och församlingar.
  • Låt en del av klapparna i jultomtens säck bestå av ett gåvobevis till ett ändamål som står ditt och mottagarens hjärta nära.
  • Be – om fred i Mellanöstern, om Guds beskydd över dem som flyr. Bönen kan förändra både dig själv och världen. 

Felicia Ferreira, publisher
Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör
Carl-Henric Jaktlund, ledarskribent
Joel Halldorf, ledarskribent

ANNONSE
ANNONSE