Frälsningsarmén kämpar mot trafficking i Sverige

På tre platser i Sverige har Frälsningsarmén ordnat fristad åt människor som fallit offer för människohandel. Enligt färsk statistik utsattes 150 personer för människohandel i Sverige förra året. Men det verkliga antalet är sannolikt mycket högre.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Vi får inte komma och hälsa på i Frälsningsarméns skyddade boenden. Det ska inte gå att känna igen platserna. Kvinnorna som bor där ska inte kunna sökas upp av förövarna.

– Vi berättar gärna om vårt arbete, men den här platsen ska inte komma till allmän kännedom, säger Kremena Hultby.

Hon är föreståndare på ett av boendena. Under sina två år har hon jobbat med tio kvinnor. Ingen av dem är svensk. Samtliga har utnyttjats i prostitution.

– Oftast har de varit utnyttjade och sålda redan i sitt hemland. När de sedan lockas eller tvingas utomlands hamnar de i fortsatt utsatthet och utnyttjande. Vi vill att det här ska vara början på ett nytt liv för dem. Alla behöver inte veta vad de har gått igenom.

Tre av fyra kommer från andra länder

De kvinnor Kremena möter har alla fallit offer för det moderna slaveriet. Enligt polisen kommer 75 procent av de som utnyttjas för prostitution i Sverige från andra länder, främst från Rumänien, Bulgarien, Ryssland, Litauen, Polen och Nigeria.

En miljardindustri

Trafficking, som människohandeln också kallas, är en miljardindustri av globala mått i vilken fattiga och på andra sätt utsatta människor utnyttjas för prostitution, tvångsarbete och narkotikasmuggling. Människohandeln är i dag, enligt FN, den tredje största brottsliga verksamheten i världen efter narkotika- och vapenhandel. Enligt olika organisationers beräkningar utsätts varje år runt fem miljoner människor för denna typ av brottslighet. 1,2 miljoner av dem är barn.

– Människohandeln är en humanitär katastrof som vi har på hemmaplan i Sverige, säger Madeleine Sundell som leder Frälsningsarméns arbete inom övergreppsfrågor och människohandel.

Prostitution, tvångsarbete, krigstjänstgöring

Enligt rapporter från den europeiska polisorganisationen Europol har de senaste årens kraftigt ökade flyktingströmmar lett till en lavinartad framväxt av kriminella trafficking-nätverk inriktade på migranter och flyktingar. Merparten av fallen rör trafficking för sexuella ändamål, men det handlar också om tvångsarbete, krigstjänstgöring eller brottslig verksamhet.

– Vi ser att det allt oftare rör sig om multipel utsatthet, till exempel att man tvingas till både tiggeri och prostitution, säger Anna Ekstedt, tillförordnad nationell samordnare mot prostitution och människohandel.

Stora mörkertal

Mörkertalen gällande människohandel är stora och bara fåtalet kommer till myndigheternas kännedom. Under 2016 kom det nationella metodstödsteamet mot prostitution och människohandel i kontakt med 150 misstänkta fall i Sverige. Det är att jämföra med EU-data under perioden 2010–2012 då drygt 30 000 utsatta officiellt registrerades inom EU.

Uppskattningarna av antalet utsatta är väldigt mycket högre. Frälsningsarmén, som i kraft av sitt arbete med samhällets mest utsatta ofta kommer i kontakt med offren för människohandel brukar tala om toppen på ett isberg.

– Det är bara en droppe i havet som upptäcks. Se bara på dem som kom till Sverige i den stora flyktingvågen 2015–2016. De flesta tog farliga vägar och anlitade människosmugglare. Många av dem har på ett eller annat sätt utnyttjats på vägen hit. De flesta blir inte identifierade, säger Kremena Hultby.

”Många är väldigt unga”

På Frälsningsarméns skyddade boende Skogsbo placeras kvinnor som precis har räddats från människohandeln. De kommer dit efter kontakt med polis och socialtjänst.

– Det är väldigt olika vad de som kommer till oss har i bagaget, berättar Carolina Nilsson, verksamhetschef på Skogsbo.

– De som har exploaterats sexuellt är ofta väldigt unga. De har utsatts för mycket våld och tappat en del av sin tonårstid. De har fraktats från land till land och från hallick till hallick. Ofta är de mycket traumatiserade och diagnostiserade med posttraumatiskt stressyndrom, har hälso- och tandproblem och knappt någon självkänsla kvar. Självrespekten är nedmonterad.

När vi talas vid första gången har hon precis sagt hejdå till en flicka som efter en tid på Skogsbo åkt tillbaka till sitt hemland.

– Hon var mycket lycklig, säger Carolina.

Brotten anmäls inte

Statistiken över människohandelsbrott har en grundläggande svaghet. Den visar antalet brott som anmälts. Men brotten anmäls oftast inte och offren är förtegna om vad de är med om. Dels är de rädda för sina förövare och lever under hot, inte bara gentemot sig själva utan också sina familjer. En del har barn, som kanske är resultatet av själva exploateringen. De kan ha fråntagits sina pass.

Ensamkommande pojkar

Enligt polisen är pojkar som påträffas vid tillslag mot sexköp ofta ensamkommande barn som ”försvunnit” från asylprocessen. Det brukar undvika alla kontakter med polis och socialtjänst, vilket gör dem till extra tacksamma offer för sexköpare och människohandelsligor.

Dessutom är själva verksamhetens natur så skambelagd att man inte vill berätta.

– Det handlar inte bara om dem som utnyttjas i prostitution. Det gäller alla former av människohandel. Allt fler blir offer för trafficking genom tiggeri eller till exempel inom städbranschen, säger Carolina Nilsson.

Ett inhemskt svenskt problem

Madeleine Sundell påpekar att människohandeln är ett i högsta grad inhemskt svenskt problem.

– Den finns inom byggbranschen och på frukt- och grönsakscentralerna. Den finns på gatan när vi går och handlar och när vi renoverar våra bostäder. I själva verket både konsumerar vi och producerar människors oskäliga villkor dagligen. Men få är medvetna om det.

Frälsningsarmen fångar upp utsatta

Frälsningsarmén är en av de organisationer inom det civila Sverige som står i frontlinjen när det gäller att försöka fånga upp dem som utsätts i det fördolda.

– Vi möter utsatta människor i vår yttre tjänst, vi samarbetar med polis, socialtjänst, länsstyrelsen och Migrationsverket och har ett unikt kontaktnät med Frälsningsarmén runt om i världen. Det är vår styrka i arbetet mot människohandeln. Nu vill vi nå fler här i Sverige, både företag, organisationer och privatpersoner, för att uppmärksamma dem på människohandeln och få dem att reagera, berättar Madeleine Sundell.

Praktisk vägledning

Därför har man tagit fram en utbildning med praktisk vägledning som riktar sig till yrkesverksamma och ideella som möter sårbara människor i sin verksamhet. Kyrkor och andra som möter flyktingar och migranter kan beställa utbildningsmaterialet där man berättar hur man ska identifiera de utsatta, känna igen riskbeteenden och hur man sedan ska agera. Allt komplett med telefonnummer ansvariga myndigheter, nationell hotline och stödprogram för människohandel.

– Människohandelns offer bär inte på etiketter. Därför måste de som inte är specialister få en grundläggande kompetens. Och civilkurage. Vi måste bedriva uppsökande arbete och våga anmäla misstankar.

”Ser att de utvecklas på utslussningsboendet”

På det utslussningsboende som Kremena Hultby förestår, har kvinnorna, som började sin resa bort från slaveriet hos polisen och på ett akut skyddsboende, kommit en bit på vägen. De får bo i egen lägenhet, har möjlighet till jobb eller praktik och barnen får gå i förskola och skola. Det man strävar efter är att både mamman och barnen ska få en så normal miljö som möjligt och kunna börja leva ett självständigt liv.

– Väldigt mycket handlar om ’empowerment’ och satsningar på barnen. Kvinnan ska själv förändra sin situation. När de kommer hit är de flesta fortfarande mycket oroliga och deprimerade. Men så ser vi hur de växer, utvecklas och så småningom börjar känna glädje.

"Måste jobba förebyggande"

Men Kremena Hultby påpekar också att kvinnoarbetet bara är en liten del av det stora arbetet mot människohandel.

– För att bekämpa människohandel måste man jobba förebyggande, genom att utbilda och försöka påverka attityder och värderingar.

Fakta:

Varningssignaler

Är personen utsatt för människohandel? Här är varningssignalerna att reagera på:

Personer på ankomstboenden.

EU-medborgare som tigger på gatan.

Ensamkommande flyktingbarn.

Papperslösa.

Tillhör en minoritet.

Har inga identitetshandlingar.

Har behov av sjukvård men har inte sökt hjälp.

Verkar orolig.

Verkar vara pressad och kontrollerad, till exempel via telefonen.

Annons
Annons
TORPKONFERENSEN
Annons
Annons