”Hatare okunniga om religion”

Religiösa ledare har ansvar för att motverka hat mellan religioner, menade en forskare. Men själva tycker de att de tar sitt ansvar. Det är personer utan kunskap om den egna traditionen som utgör problemen, menar de.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Dagen skrev den 3 februari om den koptiske prästen Shenouda Younan som blivit mordhotad i Göteborg för sin tro. Forskaren Göran Larsson efterlyste att de religiösa ledarna i Sverige skapar gemensamma definitioner av vad religionsfrihet är, liksom hur hatbrott och trakasserier på grund av tro ska definieras. Då kan man vara överens om vad man ska ta avstånd från.

Men kritiken möter oförståelse hos trossamfundens ledare. Elias Carlberg är samordnare på interreligiösa rådet, som samlar representanter för de flesta religioner. Där är man överens om vad begreppen står för, anser han.

Skillnad på gräsrotsnivå

Elias Carlberg pekar på den kampanj, ”Vägra hata”, som rådet tog initiativ till 2015. Men han medger att det finns skillnad mellan vad som sker centralt och på gräsrotsnivå.

– Det kan vara långt mellan den religiösa ledaren och den som uttalar ett hot mot en annan religionsutövare.

I vissa religioner kan ledarna ha mycket att säga till om gentemot sina medlemmar, i andra inte, menar han. Trakasserier och hot mellan religionsutövare finns, men om man vill nå medlemmarna är det effektivare att arbeta via de lokala interreligiösa råden, menar han.

Uttalandena i Vägra hata-kampanjen lästes upp i samfund, kyrkor, synagogor, buddistiska tempel, med mera, med ett tydligt avståndstagande från hot att man medger att det finns problem med hat, både inom och mellan religioner.

Inget centralt ledarskap

Ute Steyer, rabbin i Judiska församlingen i Stockholm, säger också att det inte bara är de religiösa ledarna som kan påverka.

– Att de tar ställning är jätteviktigt, men många som är radikala går inte i moskéer, synagogor eller i kyrkor, så de nås inte genom de vanliga kanalerna. Visst ska man använda sig av ledarna för att föra fram budskapet, men man ska inte tro att bara för att en imam, präst och rabbin uttalar sig om något så ger det stora resultat. Som muslimer och judar har vi inte ens ett central ledarskap. Vi har ingen motsvarighet till ärkebiskop.

Lösryckta citat

Ute Steyer menar att en orsak till att det är svårt att nå ut till gräsrötterna är bristande kunskap och utbildning, inte minst om den egna traditionen.

– Saknar man en säker grund är det lätt att använda sig av lösryckta sammanhang ur vilken helig skrift som helst. Är man inte grundad i sin tradition blir man mottaglig för politiska och ideologiska budskap.

Bristande kunskap

Hon ser en bristande kunskap om religion i samhället i stort och där har medierna en roll:

– Många journalister är extremt okunniga om olika religioner och till och med om vissa begrepp. Ja, vi vet att det förekommer hot och trakasserier mellan religionsgrupper och vi försöker inom rådet uttala oss mot det. Men i slutändan måste det sjunka ned till gräsrötterna och nå ut till alla medlemmar.

Journalisters ansvar

Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd, tycker att samfundsledarna har tagit sitt ansvar. Hon pekar också på Vägra hata-kampanjen och menar hon att det är svårt att få medier att rapportera när religionerna är överens. Hon håller med om att det finns en klyfta mellan ledar- och gräsrotsnivån och menar att på gräsrotsnivå hade Vägra hata-kampanjen kunnat betyda mycket.

Finns hot mellan religioner?

– Ja, det kan vi inte blunda för. Men det är den som är mindre kunnig om sin religions fredsbudskap som utövar våld.

Dagen har utan resultat sökt muslimska representanter i rådet.

 

Fakta:

Sveriges inter­religiösa råd

En mötesplats för nationella religiösa företrädare i Sverige.

Skapades 2010.

Representerade religioner: kristna, muslimer, judar, buddhister, bahá’í, sikher, hinduer, mandeer, aleviter och mormoner.

”Vägra hata-kampanjen”: 30 januari – 1 februari 2015 gick budkavlar med uttalande från Sveriges interreligiösa råd mellan moskéer, synagogor, kyrkor och andra heliga rum i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå.

Annons
Annons