”Jag är stolt över vår nära gemenskap”

Knutby är fortfarande i chocktillstånd. Det är en samling skakade ledare som möter Nya Dagen sex dagar efter det brutala mordet på en av Filadelfia församlingens medlemmar.
– Vi har inte fått ro att sörja, säger Urban Fält, en av församlingens äldstebröder.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Det uppländska samhället Knutby, fyra mil öster om Uppsala, är ingen metropol. Gränsta där stora delar av Filadelfiaförsamlingens medlemmar är bosatta är ännu mindre. Det är tomt på byvägen som leder upp till bygdens enda dataföretag där vi ska träffa fyra av församlingens ledare, som blivit rikskänd den senaste veckan.

Vi samlas på företaget som ägs av den 30-årige man som skottskadades tidigt i lördags morse. Här jobbade även den mördade 23-åriga kvinnan, men i dag är det tomt och stilla.

Det är fyra trötta män som möter oss. De är tyngda av den senaste veckans dramatik. Några av dem är släkt till något av offren och alla var nära vänner.

Uthängda i pressen

– Det som har varit svårt den här veckan är att inte få ta tag i det tunga, det verkliga. I stället har vi blivit jagade och uthängda i pressen. Vi har inte fått ro att fatta vad som har hänt och börja sörja, säger Urban Fält.

Mellan träden på de snöbetäckta gårdarna hänger polisens blåvita avspärrningstejp. Sedan i lördags har Knutby Filadelfia församling hamnat på löpsedlarna varje dag. Det lilla samhället har invaderats av journalister som vill veta hur det kommer sig att en 26-årig frikyrkotjej plötsligt erkänner ett mord under oklara omständigheter.

Det är tydligt att församlingen känner sig drabbad av mediedrevet. I förrgår trängde sig, enligt pastorerna, en kvällstidningsjournalist in på 30-åringens sjukhusavdelning och lyckats pressa fram uttalanden från anhöriga genom att ge sken av att han var en vanlig besökare som skulle överlämna en blombukett.

När männen en efter en börjar berätta kommer sorgen över dem. Jag får en känsla av att den har varit undanträngd och att de själva blir förvånade över sin reaktion när de åter minns den tunga morgonen efter mordet.

Väcktes av ett samtal

Kim Wincent som är en av församlingens sex pastorer jobbar som deltidsbrandman och var bland de första som kallades till platsen efter skottlossningen. Han väcktes av ett privat samtal från en bekant som berättade att den 30-årige mannen hade skjutits.

– Jag är yrvaken och kan inte riktigt ta till mig att någon är skjuten. De vill att jag ska komma bort och jag börjar klä på mig, men innan jag är klar får jag ett larm på min personsökare.

Det är SOS som skickat ut ett så kallat sjukvårdslarm. Knutby ligger långt från närmsta ambulansstation och när det händer något är det deltidsbrandmännen som kallas ut i tjänst tills sjukvårdarna anländer. Tillsammans med sin son som också är deltidsbrandman och ytterligare en man åker Kim Wincent till vännens villa. Där finns redan flera personer, en man som var inneboende och ytterligare ett par grannar.

– Där ligger han, en av mina bästa vänner, skottskadad. Jag blir lättad av att han lever. Men vi vet inte i det läget om han kommer att överleva eller inte.

Ambulansen kommer efter en halvtimme och Kim och hans son åker hem igen och sätter sig och snackar igenom det som hänt. De är omskakade men hinner skriva en rapport innan nästa larm kommer och de kallas tillbaka till brottsplatsen.

– Jag tänker att det är väl något mer de vill veta. Sedan ringer jag upp SOS och får reda på att de har hittat en kvinna skjuten. Då tänker jag – vem kan det nu vara?

Här stockar sig rösten. Beskedet om att ännu en vän har hittats skjuten blir för mycket och när han försöker återkalla minnet kommer allt över honom igen.

Tungt beväpnad polis

De möts av polisens piketstyrka, utrustad med hjälmar, skottsäkra västar och k-pistar.

– Någon säger: ”hon är fortfarande varm”, och vi går upp och trots att vi förstår att det inte finns några möjligheter gör vi återupplivningsförsök tills ambulansen kommer.

I båda offrens villor fanns vid tillfället flera barn och ingen vet riktigt vad de såg och upplevde. Ett av barnen som är för litet för att tala rent,  har ett ljudintryck av vad som hände.

– När en av de vuxna kommer in i rummet säger det, ”pang, pang” och så hittar de 30-åringen skjuten, berättar Patrik Waldau, även han äldste i församlingen.

Han vill förklara vilken situation församlingen befinner sig i, att den försöker ta sig igenom de traumatiska upplevelser som mordet medfört.

– Jag har inte hunnit gråta någonting över min mördade vän. Och då stod jag ändå henne väldigt nära.

Stöttar varandra

Hittills har de valt att hantera sorgen inom gemenskapen, utan hjälp från utomstående. Maken till den mördade kvinnan och hans barn från ett tidigare äktenskap bor hos vänner i byn. Församlingens själavårdare står för den akuta omsorgen. Men kyrkoherden i Knutby, Lars-Olof Fahlén, har kontaktat församlingen och kommer att ge dem sitt stöd.

– Han har också hjälpt till med krisbearbetning på arbetsplatser och skolor och liknande och det har vi varit väldigt tacksamma för. Han är oerhört bra, säger Kim Wincent.

Men på frågan om församlingen har kontaktat kommunens psykologer och kuratorer svarar han:

– Hur skulle de kunna hjälpa oss?

År 1997 hade Filadelfia i Knutby 45 medlemmar, i dag är de 90. Församlingen har beskrivits som en sekt, mycket på grund av den intima gemenskap mellan medlemmarna. Men själva tillbakavisar de att det finns osunda relationer i byn.

– Vi har blivit kritiserade för vår nära gemenskap och den får de gärna kritisera oss för. Jag är stolt över vår nära gemenskap, säger pastor Peter Gembäck.

Läs de senaste artiklarna om Knutby

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons
Billy Graham 1918-2018
Annons
Annons