Alf Svensson: Hjälp unga innan de fastnar i nazismen!

Sverige är ett u-land när det gäller värderingsdebatt.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

TV visar en göteborgsk kartbild. Så här kommer nazistdemonstrationen att avgränsas. Poliser­ i dubbla led från hela Sverige. Frivilliga och kommenderade.

Är det rätt att låta brunskjortorna demonstrera? Det går att erinra sig helsidor fullproppade med rubriker om denna ytterligt dystra, för att inte säga deprimerande, lördag i vår demokrati Sverige.

Och debatterna på bokmässan och före Bokmässan, nästan i åratal – vad är rätt och rimligt?

Ska de som är ljusskygga och frossar i vanföreställningar om den vita rasens överlägsenhet och vältrar sig i det odemokratiska vi och dom-tänkandet få breda ut sig eller ska de stämplas som kriminella och förbjudas? Detta tål absolut att diskuteras.

Knutna nävar och maskerade stenkastare och dubbla poliskedjor och klämtande kyrkklockor tar inte musten av ungdomar som spårat ur och fastnat i vanvett. Det fordras någonting mer.

Det värdelösa samhället duger inte som den miljö i vilken våra barn och ungdomar ska växa upp. Den absoluta relativismen skapar anarki och gör bocken till örtagårdsmästare!

Hur har vi blivit så korkade så att vi inbillar både oss själva och andra att frihet är liktydigt med gränslöshet? Hur kan vi tro att demokrati enbart är liktydigt med flerpartisystem och val vart fjärde eller femte år?

Och om partiväsendet och opinionsbildargardet tävlar om att utlova flera tusentals poliser och flerfaldigt strängare straff, och om hela framtids­visionen handlar om storleken på bidrag och skatter, vilka värderingar skapar då SAMhället?

Emellanåt tänker jag på en nu inspärrad mördare. Han berättar att han aldrig fick lära sig vad om var rätt och fel. Han fick lära sig att det som var fel var rätt. Och han upplevde att han var ingen.

Men i gemenskapen med de bruna, med gänget som betedde sig som banditer, blev han någon, för gänget hade regler. Där fanns det värderingar. Om än aldrig så vanvettiga.

Hur har det kunnat få gå så långt så att familjer i dag tappat tron på sin egen förmåga och sitt eget ansvar att fostra? Att fostra är ju inte att gapa och skrämma, lugga eller prygla. Att fostra är att ge tid och att föregå med gott exempel och att leva i en förlåtelsens kultur.

Hur har det kunnat få gå så långt så att skoldebatten så gott som enbart handlar om lärarnas löner och betyg och Pisa? Och att man dänger till med ordet värdegrund utan att redovisa vad man menar.

Sverige är ett u-land när det gäller värderings­debatt! Och det elände och den förvirring som grasserar kan man inte hantera med aldrig så många poliser och paragrafer och politiska oneliners.

Det är demokratiskt förödande om vi inte gör allt vi kan för att få ungdomar som spårat ur upp på spåret igen. Det fordras en etikens restauration i svenskt samhällsliv!

Annons
Annons
Annons
Annons