Allt handlar om förvaltarskap

Kanske behöver­ vi upptäcka att ordet­ lagom inte är det sämsta av svenska ord.

Krönikor

Det händer att jag vilar i minnet av min pappa. Han är nog den person jag känt som mest förkroppsligat ordet förnöjsamhet. Under mer än ett halvt sekel sålde han fisk på Marstrands kaj. Han gjorde inte skillnad på människor, men betraktade med en slags road medkänsla dem som hade dollartecken i ögonen.

Det var gott att vara i hans sällskap. Tacksamhet är en hälso­sam luft att andas. Förnöjsamhet är nära släkt med tacksamhet. Den som är tacksam är inte fattig oavsett vad taxeringskalendern säger.

”Kärleken till pengar är roten till allt ont”, så förkunnar Paulus i söndagens episteltext. ”Man kan inte tjäna både Gud och Mammon” påstår Jesus från Nasaret.

Frågan är om man kan älska både människor och mammon. Jag är tveksam. Det är lätt hänt att människor blir konkurrenter eller handelsvara när dollartecken försvagar synen. Den som är mycket rik löper också risken att tro sig vara självförsörjande på alla plan. Om jag aldrig behöver be om hjälp eller ta emot en gåva ligger förtryckarmentalitet och maktfullkomlighet och lurar i vassen.

Jesus menar på fullt allvar att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i himmelriket. Man kan förstå lärjungarnas fråga: Vem kan då bli frälst?

Det kan hända att Gud låter någon komma i min väg, vars nöd och behov bryter mitt pansar av att vara mig själv nog. Vad som också kan hända är att en kärlek drabbar mig som är starkare än min passion för pengar, kanske ett nyfött barn i min famn. Tänk om döden kommer på oanmält besök mitt i livet och tar mått? När jag vet att kostymen sys i tystnad kan mycket prioriteras om. Det är scenen i söndagens evangelietext, men där tycks insikten komma för sent.

För oss som lyssnar till allvarsorden denna söndag finns kanske ännu tid. Då är det bäst att påminna sig att pengar varken är onda eller goda. Allt handlar om förvaltarskap. När jag skriver detta ligger två tidningar på mitt bord.

En ropar från första sidan om 700 hemlösa barnfamiljer i Göteborg. Den andra (Dagen) berättar om Hanna Lindmark, torparflickan som vid sin död var en av landets rikaste. Hon ”umgicks med de främsta och hjälpte de svagaste”. Med guldets hjälp kan man, som i Gamla testamentet, göra en kalv som blir en avgud eller bygga tabernaklet som blir en plats för tillbedjan.

I de stora skillnadernas värld behöver vi som är rika genom eftertanke, bön och nakna samtal hjälpa varandra i alla frestelser och val vi ställs inför. Kanske behöver vi upptäcka att ordet lagom inte är det sämsta av svenska ord.

Annons
Annons
Annons
Annons