Anders Piltz: Blir man farlig av att be bordsbön?

Alla förstår att denna rädsla för religion i själva verket är riktad mot muslimerna, fast man inte kan säga det i klartext.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Förskolan Krubban i Umeå, som drivs av Frälsningsarmén, fick för en tid sedan ett föreläggande från kommunen: det får vara slut med oskicket att be bordsbön med de små liven. Man får alltså inte lära barnen säga Amen, däremot går det bra att läsa ramsan ”Tack för allt som gror och växer på vår runda jord. Tack för solen. Tack för regnet. Tack för maten på vårt bord!”. Här tackas någon eller något, oklart vad, men troligen inte kommunen, som ju inte har solen och regnet i sin makt.

Med ursvensk följsamhet för myndigheternas beslut lovade förskolan att i fortsättningen hålla rent för konfessionella inslag. Med konfessionella inslag menas troligen det uttryckliga nämnandet av Gud eller Jesus eller den helige Ande.

En annan kristen förskola i Sverige försäkrar på sin hemsida att det händer att man läser ”sagor ur Barnens bibel” för barnen och diskuterar den gyllene regeln, att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Ängsligheten lyser igenom: måtte ingen tro att de ägnar sig åt någon religiös påverkan på skyddslösa själar!

Alla förstår att denna vidskepliga rädsla för religion i själva verket är riktad mot muslimerna, fast man inte kan säga det i klartext. För att förhindra terroristpropaganda under religionens täckmantel förbjuder man för säkerhets skull ”Gode Gud, välsigna maten, amen”. I övrigt är det fritt fram att utsätta småbarn för påverkan av vilket slag som helst, eftersom allt är påverkan, och vi alla som använder tv, radio och sociala medier och kollar vår epost och nyheterna på vår padda utsätts för konstant påverkan.

Någon vill alltid styra våra beslut och vårt liv. Varför skulle då just kristen påverkan vara så riskabel? Blir man farlig av att be bordsbön?

Det svenska välfärdssamhället är den sekulära förlängningen av den lutherska enhetsstaten från förr. Staten vill alltid kontrollera religionen men måste numera rätta sig efter lagarna om religionsfrihet. Det har lett till dessa absurditeter.

Statminister Stefan Löfvens krav att före detta statskyrkan måste se till att alla präster viger samkönade par är ett teologiskt uttalande. Varför bara Svenska kyrkans präster? Uttalandet var troligen en nostalgisk erinran om den tid då regeringen tillsatte en så kallad ecklesiastikminister och riksdagen kunde lagstifta om kyrkans lära och liv. Men ska regeringen ha synpunkter i teologiska frågor (vad är ett kristet äktenskap?), då måste den rimligen också yttra sig om de ortodoxa och katolska kyrkornas lagar, som inte tillåter samkönade vigslar och inte ens har kvinnliga präster eller demokratiska prästval.

Vilken spännande granskning det ska bli!

Annons
Annons
Annons
Annons