Anders Piltz: Striden om människans gåta

Vad säger Bibeln? Som vanligt är den inte så entydig som fundamentalisten skulle önska.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

”Varken mördare eller deras offer har en fri vilja”. Det var rubriken på en ledare av Ivar Arpi  i högst respektabla Svenska Dagbladet, konservatismens flaggskepp. En ledartext, i motsats till en opinionsartikel, representerar redaktionens mening. SvD går genast till centrum, en av filosofins prisfrågor: har du och jag fri vilja? Eller är allt elektro­kemiska processer utanför ”din” respektive ”min” kontroll?

Varken vetenskap eller filosofi vet säkert besked. Är jag fast för omständigheter, otur, ödet, generna, humörets dagsform, hormonduscharna, i värsta fall en hjärntumör? Är jag värd beröm eller kritik? Enklare uttryckt: har jag ett ansvar, också under vidriga förutsättningar? Som David vågade gå mot Goliat? Frågan blev akut på 1500-talet, när Västeuropa detonerade och frihetsdebatten var tändhatten.

Vad säger Bibeln? Som vanligt är den inte så entydig som fundamentalisten skulle önska. Jesus säger: ”Vill du gå in i livet, så håll budorden!” Paulus komplicerar bilden: ”Om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.” Detta var utgångsvärdena inför matchen mellan Luther och Erasmus och sedan mellan konfessionerna, som snart utkristalliserades till samfund i fejd med varandra.

Men vad säger förnuftet? Erasmus visste att Luther inte erkände någon annan auktoritet än Bibeln, tolkad av honom­ själv, och avstod därför från att åberopa andra­ aukto­riteter. Med bibliska argument slog han vakt om handlingsfriheten. Förnuft och vilja är visserligen sårade av synden men kan fortfarande välja rätt, med stöd av nåden. Utan den friheten finns inget ansvar eller samverkan med Gud, och ingen synd och skuld kan tillräknas någon.

Luther bestred inte människans frihet och moraliska ansvar — i världsliga ting. Han menade att en kristen människas frihet stärks när hon inte längre måste förtjäna nåden.­ Men att människan skulle ”medverka” eller ”samverka” med Gud var för honom en hädisk tanke.

Den inomkatolska debatten landade i ett resolut försvar för frihetstanken: människans vilja sätts i rörelse av Gud, så att hon fritt kan besvara hans kallelse. Viljans frihet må vara försvagad av arvsynden, men den är inte utplånad. Nåden är inte konkurrent till friheten, utan garant för den.

Striden var en brottning om människans gåta. Luthers envetna förnekande av viljefriheten fördjupade insikten om våra dolda drivkrafter, en hälsosam kontrollfråga till filosofernas aningslösa tro på förnuftet.

Men utan viljans frihet var Arpi tvungen att skriva sin ledare just så. Och jag tvungen att kommentera den med precis dessa rader.

Annons
Annons
Annons
Annons