Andreas Nielsen: Hur kan Gud tillåta ondska?

Gång på gång har jag fått frågan. Gud sätter oss fria att välja om vi vill ha honom i våra liv.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det är lätt att det uppstår en viss mättnadskänsla av att läsa eller höra ännu en vinkel på vad som hände på Drottninggatan i Stockholm i fredags. Hur mycket klarar vi att ta in? Hur mycket ska vi fastna i det?

Jag tänker att det finns många likheter med denna dag, skärtorsdagen, och det vi nyss upplevt. Ofattbart mörker. Påtaglig ondska. Orättvist drabbade. På samma sätt som ingen av de drabbade förtjänade att utsättas för det de gjorde på Drottninggatan i fredags förtjänade inte Jesus timmarna i Getsemane. Allt verkade svart även för honom. Lärjungarna svek sitt uppdrag. Han mötte ensam döden i ansiktet fast han inget gjort för att förtjäna det.

Bibeln berättar att Jesus var förtrogen med smärta, att han vet hur det är att vara utlämnad åt våld, ondska och död. Det gör att han på riktigt kan känna med oss när vi möter detsamma.

 

Läs mer: Joel Halldorf: Politiker leker med elden när de pratar om ”Vi och dom”

 

Vi lever i en trasig värld, en värld som vi människor är ansvarig för. Där en människas beslut och handling drabbar en annan. Jag har fått frågan om och om igen av vanliga människor, av journalister, av mina egna barn: Hur kan en god Gud tillåta det som sker?

Jag försöker förklara att om Gud la sig i och trumfade vår fria vilja vore vi marionettdockor, styrda av honom utan att fatta egna beslut. En sådan grund går det inte att bygga en kärleksrelation på. Gud är kärlek. Därför gör han vad äkta kärlek gör, inte tvingar, hotar, dödar, manipulerar eller kontrollerar oss i religionens namn.

Han ber oss inte förtrycka andra som inte tror eller­ följer hans undervisning. Tvärtom sätter Gud oss fria att välja om vi vill ha honom i våra liv eller inte. Och för dem som vill leva i relation med honom ber han oss att älska även dem som inte tror som vi.

Det smärtar mig att se hur långt vi är villiga att gå i Sverige för att eliminera alla möjligheter för Gud att vara en del av vår vardag. Vi vill med alla medel slå fast att vi är högst upp kedjan av allt som existerar.

 

Läs mer: Uppståndelsens hopp är verkligt

 

Ändå undrar vi varför Gud inte tar plats i vår värld där vi skulle behöva honom. Hur intelligenta­ vi än blir, hur högt vi än försöker lyfta oss själva i håret upptäcker vi gång på gång att det finns dimensioner av livet vi inte kan lösa genom mänskligt förnuft.

Jag undrar vad som smärtar Jesus mest: Getsemane, piskrappen, Golgata och korset? Eller att stå vid sidan av människor, hindrad av sin kärlek som gör att han inte tvingar sig på mänskligheten? Väntande på att bli inbjuden för att hela det som gått sönder, trösta dem som sörjer och ge nytt liv till det som verkar förlorat. Säkert minns han sin egen smärta på korset när han ser vår smärta i livet och tänker att vi bär i onödan det han redan tagit på sig.

Min bön är att du som läser detta skulle få mod att be Jesus komma in i ditt liv. Att du skulle ge honom chansen att visa för dig hur mycket han älskar dig. Att du aldrig är ensam. Han kan som ingen annan låta liv födas i det som verkar dött och låta nytt hopp växa ur askan.

 

Läs fler krönikor av Andreas Nielsen

Annons
Annons
Annons
Annons