Andreas Nielsen: Läkaren upptäckte tumör i min rygg

Om det var cancer, skulle jag överleva? Hur skulle Lina klara huset och barnen? Vem ska ta hand om kyrkan?
Det är det som är problemet med att vara i mitten. Vi vet bara vad vi kommer ifrån men inte allt när vi är framme, skriver Andreas Nielsen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Jag har en fascination för jordbruk. En bonde sa för ett tag sedan: ”När björkarna får knoppar är det dags att så. ”Det finns lika många åsikter om när man ska så som det finns bönder. En sak är de överens om, processen att först sår man, sedan väntar man, för att till slut kunna skörda.

Bibeln säger: ”Så länge jorden består skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.” (1 Mos 8:22) De tre säsongerna är en ofrånkomlig del av våra liv. Sådd, Tid och Skörd. Hur vi förhåller oss till tiden mellan sådd och skörd är lika viktig som de andra två delarna.

Här är det så enkelt att hamna fel. Att vi börjar med sådd, kan representera din bön om att Gud skulle göra något i ditt liv. Vi längtar efter att få skörda ett Guds mirakel oavsett vilket av livets områden vår bön gäller. Men vad gör vi mellan sådd och skörd? Många lär sig leva på en plats som Gud hade tänkt att vi skulle passera förbi, man stannar mellan sådd och skörd och når fram till det vi bett Gud om.

Israels folk hade varit fångna i Egypten i 400 år, de hade bett Gud om frihet. Men efter att Gud befriat dem lärde de sig att leva i öknen i stället för att gå in i löfteslandet. Det som borde ha varit en kort vandring genom öknen blev 40 år och den generation som lämnade Egypten fick aldrig skörda det de drömt om.

Har du stannat i mitten? Lärt dig leva i en säsong som Guds plan var att leda dig igenom? Kanske bad du stora böner, men eftersom du inte fick svar när du ville så byggde du bo i öknen. En del kanske till och med har bytt ut Gud mot en guldkalv, som Israels folk gjorde. Och då menar jag att allt som vi litar på mer än vi litar på Gud i våra liv faktiskt är en avgud, och håller oss kvar i mitten. I öknen mellan sådd och skörd.

Jag inser att det inte alltid är enkelt.

I början på året upptäckte läkaren en tumör på min rygg. Prognosen för att det inte skulle vara cancer var god, men under flera sömnlösa nätter under de månader jag väntade på besked hann min hjärna måla upp flera olika scenarier. Om det var cancer, skulle jag överleva? Hur skulle Lina klara huset och barnen? Vem ska ta hand om kyrkan?

Det är det som är problemet med att vara i mitten. Vi vet bara vad vi kommer ifrån men inte allt när vi är framme.

Jag valde att bara berätta för några få, jag försökte bära det själv utan att det skulle märkas.

För några veckor sedan fick jag beskedet att det inte finns någon cancer i tumören.

Jag är glad att jag inte fattade definitiva beslut under en period som jag passerade igenom. Gud har inte tagit dig så här långt för att lämna dig. Det han påbörjar det fullföljer han. Jag förstår inte alltid alla hans vägar, men jag vet att om jag bara fortsätter att följa honom och inte stannar i öknen kommer det jag en gång sått, allt som Gud har lovat bli verklighet.

Hans jobb är att leda och ge skörden. Mitt jobb är att så och våga följa. Stanna inte i mitten!

#MeToo
Annons
Annons
Annons
Annons