Åsa Molin: Vattnet såg sin Skapare och rodnade

Jesus vill nog gärna hjälpa brudparet så att de inte skall behöva skämmas, men det finns djupare betydelser i detta under.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Som lärare i homiletik (läran om predikokonst) analyserar jag i runda slängar en sisådär 80 studentpredikningar under ett läsår. Även om det naturligtvis finns en hel del förutsägbarhet så slutar jag aldrig att fascineras över de många infallsvinklar, aspekter, djup och dörrar det finns in till en och samma text. Evangelietexten denna vecka är en sådan text, den har fler lager i sig än en äkta mille-feuilles (tusenbladsbakelse).

Jesus och några av de män som har börjat följa honom är på bröllop i Kana. I en kultur där gästfrihet och generositet är några av de allra viktigaste tecknen på att man inte bara är rik, utan även moraliskt rättskaffens, är det ytterst pinsamt att vinet tar slut på festen. Jesus mamma Maria inser att en sådan händelse inte bara skulle bli veckans snackis, det skulle bli en skröna som skulle fläcka ner brudparets familjenamn långt in i framtiden.

Men varför förvandlar Jesus vattnet till vin? Och varför tar han i så väldigt? 600 liter prima vin i slutet av en fest är mer än rejält tilltaget, tänkte inte Jesus på vilka bakfyllor det kunde leda till?

Jesus vill nog gärna hjälpa brudparet så att de inte skall behöva skämmas, men det finns djupare betydelser i detta under, eller tecken, som Johannes kallar det. Både vinet och den stora kvantiteten är viktiga symboler.

I Gamla testamentet är ett överflöd av vin, och även olja och mjölk (tänk om Jesus hade förvandlat vattnet till mjölk i stället!) ett tecken på frälsningens tid (Jeremia 31:12).

Förvandlingen är som en stor skylt för dem som kan läsa den sortens skrift: här kommer Guds rike! Räddaren ni har väntat på är här! Och det är inte bara en liten rännil, det är ett överflöd, det är upp till brädden. De stora kärlen av sten som användes för reningsceremonier och vanligtvis var fyllda med vatten innehöll plötsligt vin. Det är ett tecken på att himlens dimensioner nu omfamnar jorden, att Guds rike är nära.

På ett sätt bär allt vatten inom sig Guds vin. Med hjälp av trons ögon, eller som i det här fallet, trons smaklökar, kan vi se och smaka den närvaro som alltid finns där. När vi övar upp de där trons smaklökar kommer vi att upptäcka att det vi kallade tur bar inom sig lager av nåd, och det vi kallade mysigt bar inom sig Andens närhet, och det vi kallade ett märkligt sammanträffande var Guds gåva. Och till slut, om vi går i Johannes skola, och övar upp trons smaklökar så kan vi till och med upptäcka att det vi kallade förnedring på ett kors bar inom sig en evig seger. Berättelsen om världen och om våra liv är aldrig färdig, den har fler lager än en tusenbladsbakelse.

PS. Esaias Tegnér, poeten och professorn i grekiska, som sedan blev biskop i Växjö, skrev 1799 sin studentuppsats om bröllopet i Kana, därifrån kommer rubriken "Vattnet såg sin Skapare och rodnade".

Veckans tema: Källan till liv

Annons
Annons
Annons
Annons