Ät vad du vill – du duger ändå

Hälsa har allt mer kommit att handla om moral.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

För att beskriva hur makt fungerar berättar den franske filosofen Michel Foucault om en speciell fängelsemodell. I Panoptikon ligger alla fängelseceller i en cirkel med ett fångtorn i mitten. Fångarna vet inte när de är övervakade – men det kan vara ständigt. De börjar därför övervaka sig själva, som om fångvaktarna alltid ser dem. Något som är mycket mer effektivt än fysiskt våld.

Den bilden beskriver väldigt tydligt mitt, och tyvärr alldeles för många andras, förhållande till mat och sin kropp. Trots att ingen övervakar oss och våra matvanor, vikt eller kroppsutseende kontrollerar vi oss själva. Och straffar oss själva, och andra, när vi inte håller oss till reglerna. I vårt samhälle är mat något vi (speciellt kvinnor) har förtjänat efter att ha tränat, en kaka något vi unnar oss. Ett nej till chokladbiten, eller hela måltider, är ett bevis på karaktär.

Men var kommer dessa tankar och regler ifrån? Jag vill hävda att det är ett grundläggande system i vårt samhälle. Den brittiska socialantropologen Edmund Leach menar att människor strävar efter att kategorisera verkligheten och omgivningen i motsatspar. Sedan industrialiseringen och moderniteten har natur setts som motsats till kultur. Att ha kontroll över sin kropp och därigenom bekämpa naturen är att vara en kultiverad och civiliserad människa – och detta lär vi oss från att vi föds.

Idéhistorikern Karin Johannisson skriver om det i boken ”Kroppens tunna skal”: ”Att hålla kroppen i trim, utstråla hälsa och sundhet blev ett nytt slags klassmärke, ett socialt hävdelseinstrument – ett sätt att marknadsföra sitt jag.” Hälsa har därför allt mer kommit att handla om moral. Du är en sämre människa om du inte äter hälsosamt, tränar och håller din kropp under kontroll. Vi lär oss att se med äckel eller förakt på de som inte klarar av det – inklusive oss själva.

Peppande ord som ”du är fin som du är” förändrar därför egentligen ingenting. Vår syn på våra kroppar och på ätande är mycket mer grundläggande än så. Och vi är alla med och upprätthåller systemet genom att kontrollera oss själva. För att bli fria behöver vi ett helt nytt system. Ett där kroppen och maten vi äter inte har att göra med om vi duger eller inte.

Just det är kyrkans kärna. Nattvardsliturgins ”Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd” visar på ett helt annat sorts ätande. Om vi vill kan vi få en ny tillhörighet där mat och kropp står för gemenskap – inte ensamt kontrollerande. Så låt oss öppna våra olåsta fängelsedörrar och dansa ut.

Annons
Annons
Annons
Annons