Att filma med mobilen får oss glömma nuet

Om jag är så upptagen av fota med mobilen kan jag missa upplevelsen i nuet, skriver Birger Thureson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Pensionärer måste väl ha oceaner av tid att ösa ur, tror många. Folk som ännu inte är pensionärer, alltså.

Jo, pyttsan. Här sitter jag vid min lilla insjö av tid och undrar hur jag ska hinna allt jag vill göra innan jag når den andra stranden, för att använda ett kristet uttryck ur min egen generations ordförråd.

Ibland tittar hustrun och jag på varandra och säger: Hur i alla sina dagar hann vi med allt som ska hinnas med när vi dessutom måste jobba (alltså sköta ett avlönat arbete)? En mindre rolig förklaring är kanske, att allt går en smula långsammare vid vår ålder. Och att orken tryter lite fortare. Samtidigt – hellre fullt upp vid insjön än att uttråkad spana över en tom ocean. Allt har två sidor. Jag tröstar mig med att se den positiva.

Moderna tekniska prylar kan effektivisera mitt liv och därmed öka volymen i min lilla insjö, enligt den löftesrika reklamen. Men att lära sig hantera allt det där som ska spara tid, tar tid. I varje fall i min ålder. Ibland alldeles för lång tid.

Det får mig att tänka på det äldre paret som hälsade på hos sina vänner i utlandet. När frun kom hem efter shoppingrundorna berättade hon för sin man hur mycket hon sparat på att handla här jämfört med att göra det hemma i Sverige. En kväll suckade mannen, som inte fullt ut delade sin hustrus köpglädje:

– Nu har vi faktiskt inte råd att spara mer.

Hur mycket tid har jag egentligen råd att spara? Det frågar jag mig ibland när jag trasslar in mig i instruktioner och googlar som galen på min jakt efter en begriplig handledning.

Nej, jag måste nog bli bättre på att likt tjuren Ferdinand sätta mig under korkeken och betrakta blommorna. Live, alltså. Inte på en skärm. Bara därför att vår tid är nu.

Det är förresten en märklig syn när alla försöker lagra upplevelser i en smartphone i stället för att möta dem i nuet.

Jag har varit på evenemang där lyfta telefoner stått som en mur mellan mig och scenen. Nästan hela tiden. Hallå, verkligheten, var finns du?

Visst är det roligt med bevarade minnen som man kan återvända till ibland. Och jag inser lätt vilka fantastiska fördelar mycket av den nya tekniken medför. Men om jag är så upptagen av lagrandet att jag missar upplevelsen i nuet, då blir minnet ett klanglöst eko.

Blir vår framtid en lagerplats för minnen av det vi aldrig upplevt på riktigt?

Ja, det får väl tiden utvisa. Den där som finns i en för mig okänd ocean.

Billy Graham 1918-2018
Annons
Annons
Knutby
Annons
Annons