Att gå över relingen som Petrus

Petrus erfarenhet säger en sak. Förnuftet­ säger samma­ sak. Men Jesus­ säger en annan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Ända sedan Barnens bibel och söndagsskolans flanellograf har vi sett bilderna från söndagens evangelietext, om den dramatiska natten på Genesarets sjö. Hur Jesus står stadig på vattenytan och räcker ut en förbarmande hand mot stackars patetiske Petrus, som redan har sjunkit ner till midjan i vågorna och desperat ropar på hjälp. Trossvage Petrus som inte var bra nog. Impulsive Petrus som borde ha stannat i tryggheten ombord.

Och redan där har vi totalt lyckats missa textens huvudpoäng.

För i Matteusevangeliets fjortonde kapitel är Petrus inte ett varnande exempel för oss, utan en dyrbar förebild. Låt mig ge tre exempel på varför:

1. Petrus initierar ett tilltal från Gud.

När Jesus kommer gående på vattnet mot lärjungarnas båt, är det Petrus och ingen annan som tar upp samtalet med honom. De övriga verkar nöjda med det faktum att Jesus säkert ändå snart är framme hos dem, men Petrus har ett annat perspektiv. Om det finns minsta chans för honom att här och nu komma ännu närmare Herren, vill han ta den. ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet” (vers 28). Vilken förebild i andlig hunger.

2. Petrus omprövar sin egen erfarenhet av vad som är möjligt.

När Jesus nu talat – ”Kom!” (vers 29) – står fiskaren inför valet att ifrågasätta något av det allra första han lärde sig som barn: sitt ner i båten. Petrus erfarenhet säger en sak. Förnuftet säger samma sak. Men Jesus säger en annan. Han väljer Jesus. ”Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus” (vers 29). Vilken förebild i tro på Guds ord.

3. Petrus är medveten om sitt totala beroende av Jesus

När omständigheterna i form av kraftiga vindar blir så intensiva att de för ett ögonblick tar över Petrus perspektiv och han börjar sjunka, vet han omedelbart sin egen begränsning. ”Herre, rädda mig!” (vers 30). Petrus frimodighet och trosvisshet - den som nyss fick honom att ta steget över relingen – är inte besmittad av stolthet och ”kan själv”-attityd, utan bygger på ett innerligt beroende av Jesus. Vilken förebild i ödmjukhet.

Så väldigt svenskt av oss att läsa berättelsen om den ende vanliga människa som någonsin gått på vatten – och lägga hela betoningen på att han för ett ögonblick sjönk!

Jag vill tusen gånger hellre vara en Petrusperson – en som hungrar efter Jesus, får höra ett tilltal från Honom, agerar på det efter bästa förmåga även om det utmanar både logik och erfarenhet­, en som i stridens hetta kan tappa fokus och göra fel, men som då ropar ut till Jesus­ om hjälp och får bli upprättad – tusen gånger hellre den sortens människa, än en av elva som sitter i båten och bara tittar på.

Läs fler Inför helgen-krönikor

Alla tidigare artiklar
Utredning om religion
Annons
Annons
Annons
Annons