Att inte tillhöra normen

Normkritik handlar om att bli medveten om vilka strukturer som styr.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det är väl inte en så stor grej, tänker kanske du. Att det som kallas hudfärgade plåster inte alls har samma färg som mångas hudfärger. Så jobbigt är det väl inte, mumlar kanske du för dig själv, att folk alltid utgår från att mannens partner som de aldrig har träffat är hans fru – inte hans man. Eller att nästan alla nya först vänder sig till den äldre mannen i arbetsgruppen när de ska hälsa på chefen, och inte till den yngre kvinnan som egentligen leder gruppen.

Nej, det kanske inte var så jobbigt första gången. Men för den som upprepande gånger är med om liknande situationer blir det en ständig påminnelse om att den inte anses vara normal. Eller med andra ord: Att den inte tillhör normen.

Att vara frikyrklig i Sverige är verkligen inte heller att tillhöra normen. Tre typiska självupplevda exempel: När mina kollegor i fikarummet öppet raljerade över kristna - men ingen sa ifrån. När min lärare inför hela klassen sa att med religiösa kan man ju bara diskutera intellektuellt till en viss punkt, sedan tar det stopp. När jag fick ont i magen varje gång någon av mina klasskompisar frågade vad jag gjort i helgen för att det alltid blev så tyst när jag sa att jag hade varit i min kyrka.

Det är därför jag blir besviken när vissa kristna hånar eller arbetar mot normkritik. Vi om några borde ju veta hur det är att vara den annorlunda. Hur tröttsamt det är i längden att ständigt bli reducerad till en stereotyp. Normkritik handlar om att bli medveten om vilka strukturer som styr. Vem som blir mer lyssnad på bara för att den anses vara normal. På samma sätt som jag önskar att samhället i stort förstod hur ofta jag som kristen känner mig obekväm eller dumförklarad för att jag inte tillhör normen, önskar jag att kyrkan överlag blev bättre på normkritik när det gäller andra grupper.

Det betyder inte att du behöver hålla med om alla gruppers eller individers åsikter eller krav. Men det betyder att du mycket oftare borde stanna upp och vända på situationer. Försöka förstå en värld som inte är din. Är det dessutom någon som vågar ställa sig upp och säga: Det här är inte okej, jag mår inte bra av detta, ni gör mig illa. Då bör alla vi andra svälja vår första impuls att försvara oss. Inte säga: det är väl inte så farligt, det var ju inte så vi menade, du överreagerar. Nej, då bör vi vara tysta och lyssna.

Normkritik handlar om alla människors lika värde. Om att alla ska kunna sig välkomna och behandlade med respekt. Eller med Jesus ord: Om att behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Annons
Annons
Annons
Annons