Att skåda Gud med egna ögon

Tre gånger nämner Lukas Anden i texten så att vi inte ska missa det.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Okej, Symeons bucket-list (lista­ över saker man vill göra innan man dör) är ovanligt kort och koncis. Men är den ändå inte ganska anspråksfull?

Att med sina egna ögon få se Guds landstigning.

Symeon beskrivs som en man som ägnat hela sitt liv åt att öva på att se och älska Gud. I en tid där de flesta tänkte att profetians Ande hade upphört med Malaki för flera hundra år sedan har han mage att tro att Gud talat direkt till honom och lova att han skall få se räddningen innan han dör.

Men inte bara det, han vågar dessutom påminna sitt folk om ett perspektiv som är extra obekvämt just i det politiska läge som råder. Tiderna är oroliga, många troende är rädda att förlora den lilla trygghet och stabilitet man vunnit. Ledarna underblåser falska bilder, klyftorna ökar, protektionistiska impulser härjar fritt och syndabockar utses i rask takt.

Rakt in i detta vi-först-klimat säger Symeon att de har glömt bort att Guds cirklar är så mycket större. Att Guds frälsningsplan är till för alla. Utan undantag.

Här har vi en farbror som varken är populist eller patriot­ utan en, som Bibeln kallar det, pneumatikos – en människa uppfylld av den helige Ande.

Tre gånger nämner Lukas Anden i texten så att vi inte ska missa det. Och det är Anden själv som vägleder honom­ raka vägen fram till de två föräldrarna­ som har kommit till templet eftersom lagen föreskriver det.

De ska både helga Jesus, eftersom han är förstfödd av mankön, och offra för Marias rening efter förlossningen. Enligt lagen ska det vara ett lamm som offras, men i undantagsfall, om man absolut inte har råd, kan man få offra två unga duvor i stället. Om Symeon hade letat efter ett kungabarn som skulle matcha templets guldlyster hade han nog missat de fattiga föräldrarna.

Det är här Symeons profetiska blick kickar in.

Bara ett mycket uppövat öga kan känna igen världens hopp och räddning i en fyra kilos mjuk bebis vars skallben ännu inte har vuxit ihop.

Bara ett mycket uppövat öra kan höra att den frälsning man trodde främst gällde en själv och ens allierade är en inbjudan till hela världen, även ens fiender.

Bara en mycket uppövad och vid kärlek kan se det som andra avfärdar som alltför litet och obetydligt eller alltför stort och omfattande.

Symeons liv visar oss att vi inte kan lista ut Guds uppenbarelse hur smarta eller idoga ljushuvuden vi än är.

Men vi kan heller inte koppla loss uppenbarelsens ljus från den kärlek, tillit och trohet som växer fram i en djup ur-och-skur-relation med himlaljusens fader.

Ps. Lägg för övrigt gärna märke till att Andens koreografi som för samman Symeon och Jesus är beroende både av föräldrarnas trogna laglydnad och Symeons lyhördhet för vägledning. Här finns inget motsatsförhållande mellan Andens ”spontanitet” och lagens ”struktur”.

Läs fler Inför helgen-krönikor

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons