Att slungas ut i mission

Nu börjar ett nytt kapitel, en ny era. Den nyvunna frälsningen ska förkunnas.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

I kyrkoåret har vi en fantastisk och omtumlande period i ryggen. Påskens dramatik och triumf, Jesu himmelsfärd och så Pingsten med dess utgjutelse av den helige Ande.

Men något minst lika spännande väntar framför oss. Nu börjar ett nytt kapitel, en ny era. Den nyvunna frälsningen ska förkunnas och Andens eld ska spridas över hela världen, till alla folk och alla språk. Söndagen efter Pingst kallas, lämpligt nog, för Missionsdagen.

Här och nu svänger jag medvetet av från att reflektera kring söndagens bibelord, till att berätta något personlig om vilket outplånligt, oersättligt intryck det gjorde i mitt liv, att jag så tidigt i min nya, färska vandring med Jesus slungades in i det som är söndagens tema: mission.

Efter en fin, trygg och genomluthersk barndom, följt av ett tonårsuppror mot allt vad tro och kyrka heter, hade Gud totalt drabbat mig i samband med en kristen ungdomskonferens i Katedralskolans aula i Uppsala, arrangerad av den församling där jag nu är pastor.

Samtidigt som jag under en och samma helg upplevde både frälsning och Andens dop, fick jag höra vittnesbörd om mission och en betoning på vårt gemensamma uppdrag att 'gå ut i hela världen’. Och till denna dag är jag oändligt tacksam att det som blev min nya originalversion av kristendomen, var en utåtriktad tro och inte en inåtvänd. En som kallade alla för missionärer, och inte reserverade uttrycket för vissa utvalda och unikt kallade specialister.

Vid min gymnasiestudent, knappt ett år senare, övertalade jag mamma och pappa att ta alla pengar de tänkt lägga på studentfest och studentpresent, och i stället ge dem till mig så jag kunde åka på mitt livs första missionsresa in i Sovjetunionen. Tack och lov sa de ja.

Bokstäver blir banala när jag försöker beskriva vad som hände inom mig under den här livsdefinierande resan.

Men det var där, i missionserfarenheten, som det blev verklighet och inte bara fin teori, att Gud verkligen ville och kunde använda mig - en alldeles vanlig 17-åring utan några speciella gåvor och med många skavanker kvar i sin karaktär. För första gången såg jag mirakler. För första gången hörde jag Guds röst i mitt hjärta. Jesuslivet­ blev på riktigt. Ordet blev kött. Detta är en insikt som jag på ett speciellt sätt unnar varje ung, och ny, kristen.

När vi lyfter ut mission från den kristna vandringen, förpassar den till det förflutna eller­ antyder att den bara är något för överhettade radikaler, berövar­ vi oss och andra en Gudserfarenhet som inte kan fås på något annat sätt.

För löftet att han ska vara med oss alla dagar, är och kommer alltid att vara direkt kopplat till uppmaningen att 'gå ut i hela världen’ (Matteus 28:18-20)

Läs fler Inför helgen-krönikor

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons
Kristdemokraternas riksting
Annons
Annons