Bön handlar mer om att lyssna än att finna ord

När vi ber ansluter­ vi till en förbön som alltid­ funnits.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Vill du bli en bedjare, sök dig till dem som ber, sa en klok vän en gång. Kan vi lära oss att be genom att ”hänga på” andras böner? Kanske till och med stämma in i Guds egen förbön?

Denna söndag är det bönen som står i det liturgiska strålkastarljuset och en av texterna är skrivna av teologen och poeten Paulus.

Poet!? Njae, det skulle han nog inte kalla sig själv, men läser man hans brev är de fulla av lyrik.

I Romarbrevets åttonde kapitel skriver han om de tre rop som går genom världen. Tre röster som förenar sig i en kör full av vånda, kamp och längtan efter befrielse.

Det är skapelsen som ropar.

Det är vi troende som ropar.

Och så den otippade­ tredje roparen: Guds egen Ande.

Exakt samma ord används i grundtexten för de tre ropen och kopplingen betonas även genom inledningen av vers 26 ”På sam­ma sätt är det när An­den stöder oss i vår svag­het. Vi vet ju in­te hur vår bön egent­li­gen bör va­ra, men An­den vädjar för oss med rop ut­an ord …”.

Men vänta här nu lite, hur kan den som vi ropar till vara densamme som den som ropar med oss?

Kanske har vi här stött emot en av bönens stora hemligheter och paradoxer. Att inte ens vår egen bön ytterst sett kommer från oss själva, utan egentligen alltid är ett instämmande i den stora bön som går genom världen. När vi ber ansluter vi till en förbön som alltid funnits, som ständigt pågår och som därför handlar mer om att lyssna än om att finna ord eller metoder.

Vi drar inte igång bön, vi stiger in i en bön som redan äger rum. Det betyder att vi aldrig ber ensamma. När vi ropar ut vår förtvivlan, frustration, sorg, smärta och längtan står Gud precis bredvid oss. Vårt rop är hans rop. Vi behöver inte övertyga Gud om det desperata behovet av hans ingripande i vårt liv, vår församling eller i världsläget, det känner han bättre än någon enda av oss.

För mig har denna grundhållning inneburit en drastisk skillnad i hur jag ser på bön. Att be har mer blivit att söka mig till honom som outtröttligt ber, sätta­ mig ned bredvid honom och stämma in i en bön som redan­ är i full gång.

Läs fler Inför helgen-krönikor

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
Annons
Annons