Då blir jag Sven Melander

"Är du kristen eller inte”, frågar jag ofta. Och jag blir lika frustrerad varje gång någon krånglar till det. Många värjer sig för att hamna i mina fack.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

När jag var liten var jag orolig över min bästa kompis. Under en period gick hon nämligen till missionskyrkan i stället för till pingstkyrkan där vi gick. I missionskyrkan var de inte riktigt frälsta, tyckte jag. Där knöt man knopar i stället för att tala i tungor. Man sjöng lägerbålsvisor i stället för lovsång. Jag såg framför mig hur min kompis satt och hoade ”August och Lotta” just när Jesus kom tillbaka. Ve och fasa.

Jag skulle inte säga att jag fått det där av mina föräldrar. De var inte alls oroade över missionarna. Men jag tror att jag som liten hade fångat upp en känsla av exklusivitet som fanns i pingströrelsen på den tiden. Det gick ju till och med roliga historier om hur andra samfund måste viska när de kom till himlen, eftersom pingstvännerna trodde att de skulle vara ensamma där. När jag som tioåring döpts in i rörelsen blev jag ännu mer säker. Då var jag frälstare än frälstast. Utvald bland de utvalda.

Sedan växte jag upp och jag tror att pingströrelsen också gjorde det. Blev mer vidsynt. I dag är min Gudklubb mycket större än vad jag tänkte som barn. Den innefattar alla som vill kalla sig kristna. Och ibland­, ibland provar jag att stretcha mig ännu längre. För tänk om den innefattar även dem som inte riktigt har bestämt sig? De som bara nosar nyfiket på Gud. Som kanske upplever honom, fast de inte vet exakt vem han är.

Fast det här är bara en tanke jag provar. Än så länge tycker jag nämligen att det är skönast om folk kan svara tydligt. Så att jag vet hur frälsta de egentligen är. Det märker jag när pratar tro med våra gäster i poddcasten Dagens människa.

”Är du kristen eller inte”, frågar jag ofta. Och jag blir lika frustrerad varje gång någon krånglar till det. Många värjer sig för att hamna i mina fack.

”Vad betyder det att vara kristen”, kontrar någon.

”Jag älskar Jesus, men jag vet inte om jag vill kalla mig kristen”, säger en annan.

Då har det hänt att jag stängt mig. Slutat lyssna eftersom de ändå inte ger mig de svar jag är ute efter. Jag blir lite som Sven Melander i den där klassiska scenen där han frågar ett barn vad hon önskar sig i julklapp. Sven är egentligen inte alls intresserad av att höra vad barnet har att säga. Han vill bara få henne att önska sig fred på jorden.

”Jamen om du tror på Jesus så är du ju förstås kristen”, vill jag säga till folk.

Men de gör jag inte. Åtminstone inte längre. För numera har jag lärt mig en sak.
Det är bättre att lyssna. Även på dem som inte är redo att tryckas ned i mitt frälstfack. För kanske kan man då höra. Att Guds utvalda finns överallt.

Kyrkomötet
Annons
Annons

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons