Dags att köpa en ny mobil?

Då har verkligheten knackat på och sagt att den faktiskt har plats för mig.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det har väl hänt att jag någon becksvart vintermorgon frestats att göra mig själv en björntjänst genom att stanna i sängens varma ide. Vägra möta livet som det är. Men då har verkligheten knackat på och sagt att den faktiskt har plats för mig, att utmaningar inte bara är för de unga.

När patriarken Abraham­ var i min ålder bröt han upp och drog mot ett främmande land med Guds löfte som enda giltigt pass (1 Mos 12). När profetissan Hanna var 84 fick hon förmedla historiens viktigaste nyhet (Luk 2:38), för att bara ta ett par av Bibelns många exempel på det.

Jag fick nyligen mejl från Thage G. Peterson, politikern som hann med en massa riksdagsår och flera statsrådsposter, och som var riksdagens talman 1988–1991.

När jag intervjuade honom för min bok ”Passionärerna” var han 78 år och studerade teologi. Inte för att ta en examen utan för att bilda sig. Sa han. Då.

Nu, i mejlet, berättar Thage att han just tagit en magisterexamen i teologi. ”VG hela vägen!” Klart att 84-åringen är stolt.

Mejlet fick mig att tänka på Marianne Johansson, tidigare­ missionär och journalist på Dagen, som jag också intervjuade för boken om hur man kan gå vidare efter­ yrkeslivet. Jag ringde upp henne och hon svarade med viss tvekan.

”Jag är i en butik och håller på att köpa en ny mobiltelefon. Kan du ringa i kväll i stället?”

Det kunde jag förstås. Då berättade hon om sitt inköp av en ny smartphone.

”Det gick inte att sms:a på den gamla telefonen. Men det kan man på den här, så nu ska jag lära mig.” Marianne är 96 år, gillar sin dator och välsignar internet.

För ett och ett halvt år sedan var hon med om en olycka, som tvingade henne till flera svåra operationer. När hon mot förmodan överlevde bestämde hon sig för att ge ut en bok till. Den heter ”Min lila byrå har flera lådor” och består av vardagsbetraktelser, som hon samlat i sin dator allt eftersom.

”Det är både snälla textstycken, och mindre snälla”, säger hon när vi talas vid, och jag tycker mig höra ett fniss. Marianne berättar att hon ska iväg och tala på en cafékväll i Elim i Hackvad. Det annonserade ämnet är ”Dagarna som kom och gick, det var livet”.

För så länge dagarna kommer och går pågår livet, och så länge livet pågår är varje dag en gåva från Gud, som vi har att förvalta.

Och det gör vi inte genom att kura i vårt eget trygga bo, isolerade från omvärlden.

Annons
Annons
Annons
Annons