De behövde varandra

Veckans bibelord
Nittonde söndagen efter trefaldighet
Tema: Trons kraft
Gamla testamentet: Josua 2:1-15
Epistel: Hebreerbrevet 11:29-33
Evangelietext: Markus evangelium 2:1-12
Psaltaren: Psalm 73:23-26

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor


Fyra män firar ner en lam man genom ett uppbrutet hustak. Det var trängsel och omöjligt att ta sig in i huset och fram till Jesus på annat sätt. Detta beskrivs enkelt och självklart: "När Jesus såg deras tro."

Det är fyra män som agerar. Förmodligen lika olika som vi alla är olika. Kanske en flegmatiker, en sangviniker, en koleriker och en melankoliker.

Flegmatikern är skeptisk till allt nytt och fattar inte gärna beslut. Han närmar sig det nya långsamt, men väl i uppgiften, stabil och uthållig.

Sangvinikern är intresserad av allt nytt. Det är han som snappat upp Jesus. Han använder all sin charm för att få flegmatikern med på noterna. De skall bära sin lame vän till Jesus. Den kreative sangvinikern beskriver utflykten som om den redan var gjord. Det är inga konstigheter säger han, det blir succé.

Kolerikern är född ledare. Han är redan trött på sangvinikerns romantiska ordrika utläggning av denne Jesus. Han själv fyller ut rummet utan ord och har en okonstlad förmåga att organisera. Innan de andra vet ordet av står de alla beredda att bära vännen som inte själv kan gå.


Eller, alla utan melankolikern. Han vacklar fortfarande över initiativet. Ja, eller kanske mer över sig själv. Han sitter kvar på golvet, slår ut med händerna i en väl inarbetad uppgiven gest och säger: "Det här är komplicerat." Han gör en konstpaus och väntar in sympati från de andra. Han tittar på sangvinikern vars romantik både retar och lockar honom. Inte mycket sympati i rummet.

Kolerikern fyller sina lungor och intar rummet ytterligare. Det är allt som behövs, melankolikern tar tag i bädden, men med bevarad tveksamhet. Innan de lämnar rummet säger flegmatikern, med en röst som får det att låta som om det som snart sker skulle ha varit självklart från början för honom: "Skall vi gå nu eller?" "Nu går vi", svarar kolerikern.


När detta gäng gemensamt firar ner den lame, ser Jesus "deras tro". "Deras tro" inbegriper alla fem, även mannen som genom sitt handikapp inte kan göra mycket mer än att bejaka det som sker. Det är på "deras tro" som Jesus agerar och helande sker. Det är inte säkert att det var fem trosvissa människor, eller att de var och en personifierar en kompakt ansamling av övertygelse och tro. Jag tänker mig att det kan ha varit fem människor, lika tvekande och långsamma i starten som många av oss. Som behöver varandra för att tro. Genom den sortens gemensamma handling i tro, sker under.

Annons
Annons