Djävulen på Operan

Vi hoppas på räddning för kvinnan, för den gamle, för oss.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Lismande, vädjande och vacker kommer han till den självmordsbenägne forskaren som ägnat hela sitt liv åt att söka efter sanningen, men inte funnit den. Djävulen, klädd i rosa som ”en ulv i fårakläder”, kommer med ett ”erbjudande” han inte kan stå emot. Ungdom, vin, kvinnor och sång. En liten detalj ”bara”. Evigheten måste tillbringas med djävulen. Helvete nu eller helvete sedan? Det går ju ändå åt helvetet, tycks den gamle tänka och väljer ungdomen och kvinnorna. Det blir dock inte som han hoppats, när den vackraste blir gravid går lusten förlorad. Han lämnar henne för en annan, men ångrar sig bittert. För sent. Ångesten fullständigt vibrerar, när den gamle vänder sig till Gud i bön om hjälp.

Fastän hela storyn utspelar sig på franska fattar jag alltihop. När Faust ber om nåd och ropar ur djupet från sitt hjärta – ”Herre förbarma dig” – en bön som förstärks av hela ensemblen och en förstklassig orkester är jag såld.

Bönen blåser formligen igenom hela salen där närmare tusen personer andäktigt sitter. Vi hoppas på räddning för kvinnan, för den gamle, för oss. Vi vill att djävulen, ska förlora i alla fall. Hoppas. Hoppas. Kanske. Kanske. Snälla. Snälla. Vi ber tillsammans, vi också. I ett ögonblick är vi inte längre åskådare, vi är deltagare i berättelsen. Någon är kvinnan. Någon är barnet som offras. Någon är den evigt sökande och någon är djävulen själv. När allt är över bryter ljuset igenom. Puh.

Tror att du anar vad jag sett. Blev bjuden på Norrlandsoperan av en medlem i ensemblen. Såg en av de sista föreställningarna av Goethes mästerverk Faust som handlar om ”livets existentiella utmaningar”. Goethe (1749–1832), en tysk diktare som bland annat inspirerade storheter som Beethoven, berör fortfarande. För mig var det första gången jag bevistade Operan.

Jag kommer ju från den kristna arbetarrörelsen, Pingströrelsen, där teater och opera inte är hemmaplan direkt. Ändå kände jag igen mig. Väckelsemötet i min ungdom var ofta dramatiskt. Det religiösa språket; mustigt. Allt förklarades inte. Den andliga dimensionen handlade mer om erfarenhet och poesi än om rationellt försanthållande. Ett slags tungotal, man måste döpas in i för att förstå vidden av.

När jag tre och en halv timme senare styrde min steg hemåt, var jag omtumlad. Berättelser är verkligen kraftfulla. De kan, utan att fastna i vårt rationella filter, tränga igenom ”lager på lager” och nå hela vägen in i hjärtat. Jag berördes särskilt av det religiösa språket. Det, som vi pingstpastorer emellanåt blir kritiserade för. Jag tänker att det är definitivt inget att rädas. Tvärtom. Det borde utvecklas. De bibliska metaforerna; dansen kring guldkalven, djävulens list och människans ångestladdade bön som till slut involverar hela livet är inte heller något att skämmas för. Att man måste gå på opera för att fatta det.

#vardeljus

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons
Annons
Annons