Eleonore Gustafsson: Stötta det andra könet

Hur ska den som värnar om sitt rykte kunna träna lärjungar? Det frågar Eleonore Gustafsson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

När jag började skolan förlorade jag min enda killkompis. Trots år av lek och stoj ville han inte längre vara min vän. Jag antar att han hade upptäckte att det var pinsamt att leka med tjejer.

Sexton år senare sommarjobbade jag som jungman på ett tankfartyg. Alla andra i besättningen var män, vilket gjorde mig till en främmande fågel. Efter dagar av ensamhet hittade jag äntligen någon att umgås med, en av de yngre praktikanterna från sjöbefälsskolan. Vi satt kvar i mässen efter middagen och pratade om allt mellan himmel och jord. Men nästa dag undvek han mig, och resten av alla andra dagar också. Till slut fick jag veta att ryktet hade gått ombord att vi höll på att bli ett par. Trots att vi bara hade suttit och pratat i en timme och trots att han redan hade en flickvän. Jag antar att han undvek mig för att slippa alla rykten. Men priset blev min ensamhet.

I den tidiga kyrkan fanns det (manliga) profeter som hade till uppgift att resa runt och stödja olika församlingar genom sin tjänst. Ibland kunde det hända att de kom till en stad där den enda troende som fanns var en kvinna, berättar Alan Kreider i sin bok ”The Patient Ferment of the Early Church”. Då reste profeten vidare eftersom man ville undvika ryktesspridning om olämpligt beteende mellan könen. Men till vilket pris?

I dag finns det fortfarande manliga ledare som inte vill stödja kvinnor genom mentorskap eftersom de vill undvika ryktesspridning. Men så resonerade inte Jesus. Han hade både kvinnliga och manliga vänner. Trots dåtidens hederskultur vågade han profetera över den samariska kvinnan vid brunnen. Vinsten blev en hel bys omvändelse. Och priset stod Jesus för.

Om en pastor inte vågar ha enskilda samtal med någon av det andra könet är man olämplig som ledare. ”Men jag är svag”, har jag hört pastorer säga. Men hur ska den som inte kan kontrollera sin egen kropp kunna leda Kristi kropp?

”Men jag måste tänka på mitt rykte”, säger en annan. Men hur ska den som värnar om sitt rykte kunna träna lärjungar? Jesus brydde sig inte om skammen utan tog på sig sitt kors och förnekade sin egen ära.

Ett kors kan vara en rök utan eld, ett rykte utan substans. Ökenfäderna berättar om sådana kors som munkar tacksamt tog emot eftersom det hjälpte dem från att dö bort från sin egen ärelystnad.

När bjöd du som kristen ledare någon av det andra könet på lunch senast? Tyvärr måste jag nog konstatera att jag inte lever som jag lär. Jag hade inte varit pastor i dag om jag inte mött män som vågat vara mina mentorer, trots att jag är kvinna. Män som inte bara haft åsikten att det borde finnas fler kvinnor som ledare, utan som också gjort något åt saken. Och nu är det dags för mig att ge vidare det som jag har fått. Så varför bjuder jag inte en yngre man på lunch? För att jag är ogift? För att jag är rädd att det ska se ut som en dejt? Men Eleonore, skärp dig!

Annons
Annons