En ficka av motstånd

Här är sådana människor sedda och räknade med.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Jag känner mig rejält omskakad när jag åker därifrån. Men också märkligt glad.

Det är dagarna efter massakrerna i Paris. Jag har ingått i en referensgrupp som ska jobba med det här ställets värdegrund. De flesta av de andra har radikalt annorlunda livserfarenheter än mina. En har en utvecklingsstörd syster, en annan ett utvecklingsstört barn, en tredje har suttit i rullstol i 30 år efter en mc-olycka i tonåren. En fick kämpa i decennier för att omgivningen skulle förstå att hon har en helt normalt fungerande hjärna, trots att hennes armar och huvud far omkring helt okontrollerat varje gång hon talar. En har nyligt begravt sin tio-åriga dotter vars onormalt lilla och förvridna huvud visade sig härbärgera tankar med ett djup som få filosofistudenter kommer i närheten av. En är docentkompetent teolog som fått sin tal- och balansförmåga så störd av en förlossningsskada att många som ser honom tror att han är mentalt underutvecklad.

När vi äter lunch är det uppenbart att de flesta som vistas här har liknande eller ännu svårare funktionshinder. Några sen födseln. Andra på grund av olyckor eller sjukdomar som drabbat senare i livet. Jag som är helt frisk är den avvikande här.

Plötsligt ser jag ett bekant, men ändå helt förändrat ansikte. Kan det vara L? En av de mest kreativa och energiska människor jag mött, en sån som är med och förändrar världen till det bättre. Nu känner han inte igen mig, och assistenten som sitter bredvid har svårt att få i honom maten på tallriken.

Jag lär mig en ny förkortning: TAB. Det står för engels­kans ”temporary abled bodied”, det vill säga något i stil med ”för tillfället normalfungerande”. Jag visste det förut, men här blir det väldigt tydligt: Var och en av oss kan när som helst drabbas av en stroke, ett fall, en trafikolycka. Och sen höra till de med ”disabled bodies”. Funktionsnedsatta, handikappade, eller vad som är den korrekta termen.

Om vi inte dör i något som liknar ett blixtnedslag kommer vi alla att till slut ha sådana kroppar. Och behöva några som ser oss som något mer än denna funktionsnedsatta kropp.

Här är sådana människor sedda och räknade med. Den kvardröjande glädjen handlar om att jag varit i en motståndsficka. En plats där människor värderas efter helt and­ra måttstockar än de som totalt dominerar vårt samhälle och vår samtid. En plats som förmår ge värdighet åt det som faktiskt ska värderas högt. En plats där man tror på att det faktiskt ryms ett universum också i en deformerad kropp.

Platsen? Den ligger i Skåne, någon mil söder om Århus. Det är inte bara svensk kristenhet som behöver Furuboda. Hela vårt samhälle – och världen i övrigt – behöver en sån här plats. Eller snarare många.

Annons
Torpkonferensen
Nyhemsveckan
Annons