En gemenskap av syndare

Församlingen är inte mina vänner, de är mina syskon.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

I Johannesevangeliet säger Jesus ”jag kallar er vänner”. (Joh 15:15) Församlingen är Jesu vänner, men är det meningen att Jesu vänner också skall vara varandras vänner? Kan jag förvänta mig att församlingen skall erbjuda mig vänskap? Jag tror inte det. Församlingen är inte mina vänner, de är mina syskon. Man väljer sina vänner men man kan inte välja sina syskon.

Tyvärr är det många som förväntar sig att församlingen skall vara en samling vänner. Men då blir man alltid besviken. Vi är allt för olika för att kunna vara varandras vänner. Det enda vi har gemensamt är att vi är förlåtna syndare som fötts in i en ny familj, Guds familj. Tron har gjort oss till syskon, och som alla andra syskon så bråkar vi ofta.

Församlingen är en gemenskap av syndare, inte av vänner som tycker om varandra. Som barn lärde jag mig att sjunga: ”Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand, vi är en massa syskon som tycker om varann. För Gud är allas pappa och jorden är vårt bo, och vi vill vara vänner med alla må ni tro.” Men det här är en falsk beskrivning av församlingslivet. Vi tycker inte om varandra alla gånger och vi behöver inte ens tycka om varandra. Vi är i stället kallade till att älska varandra. Att älska någon är att vilja någon väl, men att tycka om någon är att vilja vara någons vän. Därför kan Jesus säga ”älska era fiender”.

Man kan inte vara vän med alla. Vänskap har med förtrolighet att göra och man kan inte vara förtrolig med vem som helst. Och för att vänskap skall uppstå måste man dessutom investera mycket tid. Därför kan man inte vara vänner med hur många som helst. Vi har inte tid.

Både äktenskap och vänskap bygger på ett fritt val. Församlingen bör vare sig pyssla med tvångsgifte eller tvångsvänskap. Likväl är församlingen en inkluderande gemenskap. Församlingen är en skola i kärlek och förlåtelse. En plats där jag lär mig att umgås och samarbeta med den jag inte tycker om. Men jag måste inte bli vän med alla.

I sin bok ”Liv i gemenskap” påpekar Dietrich Bonhoeffer gång på gång att det kristna broderskapet är något annat än en vänskapsrelation: ”Den som vill ha mer än vad Kristus stiftat mellan oss önskar i själva verket inte kristet broderskap, utan söker efter alldeles speciella gemenskapsupplevelser som förvägrats honom på annat håll (…) Man förväxlar det fromma hjärtats mänskliga gemenskapsbehov med det kristna broderskapets andliga verklighet.”

Församlingen är inte en äktenskapsförmedling, men den är heller inte en vänskapsförmedling. Men församlingen har ändå ett uppdrag att hjälpa människor att leva i goda relationer. Därför anordnar man äktenskapskurser. Men på samma sätt bör vi också hjälpa människor att odla goda vänskapsrelationer.

Äktenskapet är ett arbete. Det händer inte av sig själv. Samma är det med vänskapen. Vänskap är svårt. Så varför anordnar vi inte vänskapskurser?

Annons
Nyhemsveckan
Annons