En skola i martyrskap

Hur axlar vi manteln? Hur fostrar man korsvandrande?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Förra veckan var jag på semester i Rom. Jag ägnade en stor del av tiden åt att besöka olika kyrkor. Av de sexton kyrkor som jag hann besöka var det en som stack ut. För det första var den cirkelformad, bygd på 470-talet med gravkyrkan i Jerusalem som förebild. För det andra saknade den helt barockdekorationer. Och för det tredje var det knappt några turister där.

Kyrkan kallas för Santo Stefano Rotondo och är uppkallad efter Stefanos, den första kristna martyren enligt Apostlagärningarna. Avsaknaden av turister och gulddekorationer fyllde mig med frid. För en minimalistisk svensk var denna kyrka lätt att tycka om. Men så fick jag syn på freskerna som var målade i ögonhöjd. Väggarna var vita, men inte de nedre delarna som var målade i dova färger.

När jag kom närmare ryggade jag tillbaka. Väggmålningarna skildrade våldsamma scener, tortyr och avrättningar.

Av vaktmästaren som endast talade italienska hyrde jag en så kallad audioguide. På brittisk engelska fick jag reda på att freskerna var trettiofyra till antalet och att de porträtterade olika kristna martyrer i kronologisk ordning.

Den kyrka som jag först uppfattade vara en oas av frid visade sig snarare vara bildbank för trettiofyra olika sätt att bli torterad till döds. Någon blev svedd av facklor, en annan kokad i stor kittel och en tredje styckad.

Vem vill egentligen fira gudstjänst här, tänkte jag för mig själv. Och vågar man ta med sig sina barn? Borde inte denna kyrka ha en femtonårsgräns?

Genom att trycka mig fram på audioguiden fick jag veta att freskerna blev ditmålade i slutet av 1500-talet då kyrkan var en samlingsplats för studenter inom jesuitorden. Studenter som skulle förberedas för olika missionsuppdrag runt om i världen. Uppdrag där de riskerade att bli dödade för sin tros skull.

Martyrernas blod är kyrkans utsäde. Freskerna ville visa hur Romarriket hade kristnats: genom att människor var beredda att offra sina liv.

Under min promenad hem till hotellet gick tankarna till alla de flyktingar som under sin asyl­process i Sverige blivit kristna och som nu fått avslag. De som nu riskerar att bli förföljda, misshandlade och avrättade för sin tros skull. Hur förbereder vi dem för deras avresa tillbaks till hemländerna?

Få kyrkor är dekorerade likt Santo Stefano Rotondo. Men i de flesta kyrkorum hänger det ett kors. Men har vi förstått vad den symbolen betyder, att det är en symbol för död och tortyr?

I Rom ligger Petrus begravd. I ett av sina brev skriver han om den misshandel som den kristna kunde bli utsatta för: ”Det är vad ni har kallts till, ty också Kristus led för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår.” (1 Petrusbrevet 2:21)

Santo Stefano Rotondo blev en skola i martyrskap. Nu har svenska kyrkor fått samma roll. Hur axlar vi denna mantel? Hur fostrar man korsvandrande?

Annons
Annons
Annons
Annons