En tid att sörja, en tid att dansa

Livet är meningen med livet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Jag tänker oftare och oftare på vad som är meningen med allt. Ja, med livet. Förut brukade jag svara relationer. Relationer med människor och med Gud. Jag tycker nog fortfarande så på ett sätt, men det är också ett så teoretiskt svar. Och ett för tillrättalagt. För relationer är svåra. Det är irritation och skam och nåd och glädje och storhet och ilska och småsinthet och förundran och så börjar allt om igen.

Jag har länge inte kunnat ta till mig Predikarens kända text om att allt har sin tid. När jag läste den i tonåren passade den inte in i min frikyrkliga ungdomliga svartvithet, gick emot så mycket jag hade lärt mig om att allt har en mening och att livet ska bli bättre hela tiden. Och senare tyckte jag att det fanns något förminskande i det jag uppfattade som en uppmaning till att glädja sig i allt.

Men när min lillebror nu i sommar skickar den till mig i mellanrummet mellan att vår 89-åriga mormor ligger på akuten och att hans förstfödda dotter föds, så är det som att något faller på plats för mig.

”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa.”

Den där sena sommarkvällen tänker jag att livet inte har någon mening som går att sammanfatta i en mening. Eller snarare, att livet är meningen med livet. Att existensen, detta att få finnas, är ett kärleksfullt mysterium som är nog i sig självt.

Mitt livs sorger och förluster har i längden märkligt nog fått mig att glädja mig ännu mer över det jag har. Det betyder inte att jag på något sätt vill förminska eller inte låtsas om det som gör ont – vissa upplevelser och erfarenheter bär vi alltid med oss som sår – men att glädjen och sorgen inte tar ut varandra.

Livet går i vågor och i mönster vi inte ser, men aldrig i en helt rät linje. För mig finns det en oerhörd tröst i det. Att i de mörkaste stunderna lita på att det inte alltid kommer att vara så här. Och i de ljusaste stunderna gör insikten om att allt är en gåva som inte hänger på mig, att jag enklare kan ta emot allt gott jag får.

Och som så ofta säger Pär Lagerkvist det allra vackrast:

”Allt är ömhet, allt är smekt av händer.

Herren själv utplånar fjärran stränder.

Allt är nära, allt är långt ifrån.

Allt är givet

människan som lån.”

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons
Kyrkomötet
Annons
Annons