Ett tungomål värt att värna

Vår tid saknar inte ord, men frågan är om vi någonsin lidit en sådan brist på språk?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Vid nyår brukar jag och min fru försöka formulera ett ledord för året som kommer. När vi var som mest nedtyngda av blöjbyten och arbete valde vi: ”Livet är mer än att överleva”, som en påminnelse om att låta vardagen rymma mer än bara logistik.

Eftersom vi är åttiotalister sker det med en portion ironi. Men när vardagen väl rullar igång återkommer vi ändå ofta till vårt motto. Ibland nålar vi till och med upp det på en post-it lapp!

Jag tänkte att jag skulle pröva något liknande för skrivandet: hitta ett motto för 2016. En stark kandidat kommer från Expressens tidigare chefredaktör Bo Strömstedt: ”Det viktiga med ord är att de betyder något”.

Det är svårt att bevara respekten för ordens värde i en tid då det offentliga samtalet svämmar över av texter. Förr prenumererade de flesta på en tidning, men i dag har vi tillgång till världens alla tidningar. Lägg till det sociala medier, som ger oss alla möjligheten att formulera vår åsikt offentligt.

Det är en fascinerande demokratisering – men det blir samtidigt väldigt mycket ord. Och för att höras i bruset höjer vi lätt rösten. Men det skrivna språket fungerar som det talade: när vi skriker går nyanserna förlorade. När orden överanvänds devalveras de, och vi glömmer att de faktiskt betyder något.

Men det räcker inte att bara respektera orden, man måste också ha något att säga. Som Tranströmer formulerat det: ”Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk”.

Vår tid saknar inte ord, men frågan är om vi någonsin lidit en sådan brist på språk? Det vill säga perspektiv som håller samman orden och skapar sammanhang. Efter ideologiernas påstådda död är ekonomismen det dominerande språket: när man inte har värderingar kan man åtminstone räkna på sakers värde. Och under 2015 har det Mattias Gardell kallar ”sverigedemokratiska” svept in i det offentliga rummet. Ett språk med glosor som lyxflyktingar och splittringspolitik.

Språket är avgörande för hur vi ser på världen. Vi kategoriserar med hjälp av det, och lägger egentligen bara märke till sådant som vi har ord för. Detta är inget akademiskt problem, utan mycket konkret. För om vi varken ser eller förstår, då kan vi inte heller agera.

En del vill att kyrkan ska lämna det man föraktfullt kallar för ”Kanaans tungomål” – ett språk präglat av Bibeln och den kristna traditionen. Men utan ord som nåd, helighet, synd och Guds avbild blir vi blinda för dessa delar av verkligheten.

Om kyrkan inte vårdar sitt språk börjar hon snart tala med andras ord. Populärpsykologins, de politiska ideologiernas eller underhållningsindustrins. Det förändrar vår blick på världen, vad vi ser, och också hur vi agerar.

Därför vill jag slå vakt om kyrkans språk. Det gör både världen begriplig och ger vägledning, och här borde också respekten för ordens värde vara en självklarhet.

För 2016 skriver jag därför på min post-it lapp: ”Tala Kanaans tungomål!”

Annons
Torpkonferensen
Nyhemsveckan
Annons