Färdas bort och flytta hem

Den kristne är medborgare i himmelriket, och detta rike kommer en dag inta jorden.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Hur bör man säga i kyrkan när någon dör? Går man bort eller flyttar man hem? I sången Hemma från musikalen Kristina från Duvemåla resonerar Kristina med sina barn om vilken plats de bör kalla för sitt hem, Amerika eller Sverige. Under sin båtfärd har hon fått syn på ett fartyg med svensk flagg som seglar i motsatt riktning. Den motvillige utvandraren Kristina konstaterar sorgset: ”Vi seglar bort, de seglar hem” men börjar sedan ifrågasätta vad hon just sagt. Går det att skapa sig ett nytt hem i det nya landet?

För hundra år sedan blev Amerika det förlovade landet för många svenskar. Fattigdomen gjorde att man drömde om paradiset på andra sidan Atlanten. En del hade råd med biljetten, andra inte. Då uppstod amerikabåten som en frälsningsmetafor i bönehus och kapell. Där hette det förlovande landet inte Amerika utan himlen.

Metaforen har bevarats tack vare en plansch som än i dag hänger i en del kyrkor. Den föreställer en båt som seglar på tidens vatten mellan staden Fördärv och Jerusalem. Båten heter Evangelium och vinden som fyller seglen är den helige Ande. Längst upp på planschen står att läsa ”Emigranter till det nya Jerusalem”. Kapten heter Jesus och enligt reklambudskapet seglar han i både storm och stiltje och garanterar en säker överfart utan skeppsbrott.

Krönika av Alf B Svensson: Det värsta var att han ljög

Kristna har genom historien talat om livet som en pilgrimsfärd, en vandring mot himlens härlighet. Men under industrialismen blev tekniken en symbol för nåden. Nu gick man inte längre till himlen, man åkte. Väckelsens folk talade och sjöng om både båtar, tåg och spårvagnar. Biljetten var gratis, det var bara att stiga på. Även katolikerna började ta tekniken till hjälp. Karmelitnunnan Thérèse av Jesusbarnet skrev i sin dagbok att hon minsann inte orkade gå, hon tänkte ta hissen upp till himlen. Detta gjorde Lilla Thérèse, som hon också kallats, till ett älskat helgon i Katolska kyrkan.

I dag finns flyget. Men trots det kan den som lever i fördärvet inte ta sig till paradiset. Och det är inte pengarna som är problemet utan passkontrollen. Därför har Paulus bild av frälsningen som ett medborgarskap blivit allt mer aktuell. Frälsningen är ingen resa, det är en tillhörighet.

I skuggan av döden skrev Paulus: ”Vårt hemland är himlen och därifrån väntar vi han som skall rädda oss.” (Fil 3:20) Det är inte vi som skall resa till himlen, det är himlen som skall resa till oss. De som nu dör förenas med Jesus, han som en dag skall ta med sig himlen hit till jorden.

På båten sjunger Kristina sorgset: ”Nu är det midsommar och dans hos mor och far. Vägen vi färdas den bär bort, aldrig tillbaka.” Den som dör färdas bort men flyttar också hem. Och det finns en väg tillbaka. Den kristne är medborgare i himmelriket, och detta rike kommer en dag inta jorden. Därför kan den kristne kalla både jorden och himlen för sitt hem.

Läs fler krönikor av Eleonore Gustafsson.

Annons
Annons
Annons
Annons