Festen, inte fastan, berör

Jesus vill att hans lärjungar ska bli kända som goda människor, inte som fromma.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

För en dryg månad sedan fick jag en fråga som jag aldrig hade fått förut: ”Hur många dagar har du fastat som mest?” Att ställa en sådan fråga är tabu bland mina kristna vänner, eftersom Jesus i bergspredikan betonar att man bör hålla sin fasta hemlig. Men nu var jag tillsammans med mina muslimska vänner och det var veckan före Ramadan, den muslimska fastemånaden som avslutades i helgen. De var övertygade om att kristna bara fastade från kött, och i deras ögon var det inte mycket till fasta. De blev förvånade när jag berättade att kristna ibland fastar helt från mat i en eller flera dagar i sträck. Det var då frågan kom. Vad skulle jag svara?

Som barn fick jag i söndagsskolan lära mig sången ”Det lilla ljus jag har”. Men jag minns inte om någon egentligen förklarade vad ljuset symboliserade. Vad är det för ljus som inte skulle sättas under skäppan utan lysa klart så att alla ser? (Och vem vet egentligen vad en skäppa är nuförtiden?)

Som teolog misstänker jag att sången är inspirerad av vad Jesus säger i inledningen av Bergspredikan. Han menar att de kristna är världens ljus, ett ljus som inte ska döljas utan sättas på lamphållaren, så att alla ser dess ljus. Därefter säger han: ”På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.” (Matt 5:16) Är fastan ljuset som ska lysa för människorna?

På Hikmainstitutets hemsida fann jag en muslimsk föreläsning om vad Jesus sa om fastan (för muslimerna är Jesus en viktig profet, därför valde denna koranlärare att under Ramadan föreläsa om vad Jesus sa om fastan). Även han var övertygad om att kristna inte fastar. Något han tycket var märkligt med tanke på vad som står om fastan i Nya testamentet.

Fastar vi aldrig? Jo, men det är inte fastan vi sjunger om i sången ”Det lilla ljus jag har”. För i mitten av Bergspredikan säger Jesus: ”Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människors åsyn.” Sedan nämner han bönen, allmosan och fastan, gärningar som man enligt Jesus bör hålla i det fördolda.

Vad svarade jag på frågan? Där och då upptäckte jag att det fanns något i mig som gärna hade skrutit över hur fromma kristna är och hur mycket de fastar. Men när jag läser evangelierna verkar det som att Jesus snarare vill att hans lärjungar ska bli kända som goda människor, inte som fromma människor. Människor som festar med fattiga, utstötta och syndare.

Det var så serien Skam avslutades i helgen. Den muslimske tjejen Sana bjöd sina vänner på fest, vänner som i islams ögon lever i synd. Och det berörde tv-tittarna. Det är festen som är ljuset, Guds nådefulla och försonande gemenskap, inte fastan. När bjöd du in till fest sist? Och vem bjöd du? Fastan imponerar. Men festen berör. Fastan bör hållas i det fördolda. Men festen, den ska lysa klart.

Annons
Annons