Frida Park: Jag bygger på en katedral

Här byggdes kyrkan som ett resultat av bygdens gemensamma vilja.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Ni känner till historien. Tre stenhuggare hugger ut fyrkantiga stenar ur större stenblock. Den ene fräser över det slit det är att han måste hugga sten, den andre ser målet framför sig – en mur intill. Men den tredje ler från öra till öra: Jag bygger på en katedral.

Det här kommer för mig där jag sitter i en alldeles för obekväm blå bänk i Leksands vackra kyrka. På Domsöndagen för 30 år sedan spelades Helgsmålsringningen in här. Kyrkan var full av leksingar, varav många var klädda i högtidsdräkten med hättor, förkläden och tofsar. I dag är det inte lika många här och bara kyrkvärdarna har dräkt på sig. Jag sänker med mina 40 år väsentligen medel­åldern bland besökarna.

Just Leksands kyrka och kyrkogård är väl värd en omväg. Förutom att kyrkan är osedvanligt vacker ligger den på en udde i Siljan. En promenad bland gravstenarna kan få vem som helst att känna historiens vingslag i hjärteroten. Här ligger personer som Gustav Ankarcrona, Hugo Alfvén och Rune Lindström begravda. När man sitter i kyrkbänken med de raka ryggstöden är det svårt att inte omfamnas av högtidligheten i kyrkovalven.

Så börjar den första psalmen. Jag har varit i många kyrkor, moderna frikyrkor, bönhus av trä, majestätiska katedraler och domkyrkor, vita landsortskyrkor och svala bergskapell. Ibland är man ensam om att höras i sången, ibland drunknar den egna rösten i ett brus av den kör som gemensamt tar ton efter psalmbokens noter. Trots att vi är få ljuder sången stark. Antingen är det vana kyrkobesökare på plats eller så är psalmen väl känd även utanför de initierades skara.

Medan vi tänder ljus för de som gått före i församlingen sedan sist kommer jag att undra över hur det gick till då kyrkan byggdes. Har man läst Ken Folletts romansvit om katedralbyggarna i England är det lätt hänt att man tror att alla kyrkor byggdes sålunda – genom stränga pålagor och löften om befrielse från skärseld.

Efter postludiet hittar jag i vapenhuset en bok om kyrkans historia. Om kristendomens ankomst till dalabygderna vet man inte mycket.

Kyrkan byggdes i slutet av 1200-talet av invånarna i hela socknen. Man lade dagsverken (vars antal var beroende på storleken på ens gård) eller skaffade fram trä, tjära, sten och kalk. Nej, i Leksand, är det inte tal om slavar och korrupta ledare; här byggdes kyrkan som ett resultat av bygdens gemensamma vilja.

Vilket arv dessa hårt arbetande människor har lämnat efter sig. Vilken gåva att ge sina barnbarn och de som kommer långt, långt senare, som jag själv, som många, många sekler senare sitter här och sjunger de psalmer som sjungits sedan medeltidens mörka dagar. Namnen är för länge sedan bortglömda, men kvar står ett monument, inte bara över den Gud som därinne tillbes, utan också över ett folk som gick samman och bidrog, var och en efter sin förmåga, och på så sätt åstadkom ett storverk.

Annons
Annons
Annons
Annons