Frida Park: Om jag blev statsminister

Varenda gång jag hör en partiledare ta till detta vill jag skrika rakt ut.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Jag överväger att ställa upp som statsminister­kandidat. Som första programpunkt i mitt valmanifest finns förbud mot meningar som inleds med ”Fast vid er tid vid makten, då …”. Jag bedömer mina chanser att få med mig folket som goda.

Det finns få saker som är så irriterande för valmanskåren som politiker som ägnar alldeles för stor del av sin taltid och väljarnas uppmärksamhet till att skylla ifrån sig. Varenda gång jag hör en partiledare ta till denna variant på ”Än du då?!” vill jag skrika rakt ut. Oftast nöjer jag mig med att byta kanal eller stänga av.

Fast egentligen är det där jobbet som statsminister inget jag suktar efter. Jag har förstått hur svårt det är. Inte nog med att man ska ha erforderliga egenskaper, erfarenheter och kunskaper så att man förmår leda landet i med- och motgång. Man ska också vara en hejare på att slänga käft med politiska motståndare. Just det senare har det blivit väl mycket fokus på i vårt underhållningsfixerade samhälle. Vi tenderar att premiera den som har kvickare, snyggare och elakare enradingar. Det där med förmåga att leda landet verkar vara sekundärt, i alla fall i rappa tv-debatter där ingen får prata till punkt.

Läs också: Frida Park: Valet borde handla mer om värden - mindre om ”vem tar vem”
 

Hur många gånger har jag inte hoppats på en partiledardebatt där politikerna slutar avbryta varandra och i stället fokuserar på den egna visionen av det goda samhället? Det är tydligen en orimlig förhoppning.

Konflikt säljer. Det blev uppenbart i Aktuellt­intervjun den 31 maj med forskaren Joakim Ruist som räknat ut hur mycket flyktinginvandringen kostar Sverige. När programledaren ställer frågan: ”Jag bara undrar om det är något du har tänkt på eller tagit hänsyn till när du har tagit fram den här rapporten, som förmodligen kommer att bli kontroversiell?” blir den efterföljande tystnaden bedövande högljudd.

Det är befriande, och lite omskakande, med någon som vägrar inordna sig i televisionens konfliktdramaturgi utan i stället låter en evighetslång sekundpaus uppstå, inte bara en gång. Det är uppfriskande med någon vars fokus är att leverera fakta i en i bästa fall faktagissande och i värsta fall faktaignorant debatt – inte hur dessa fakta kommer att tas emot: ”Jag tror att nettoeffekten att försöka komma med kunskap i frågor som debatteras är en bra sak”, svarar Ruist.

Det är en bra sak. Men något av det mest vederkvickande Ruist sa utgår från fakta som i sig baserar sig på en avgörande värdering: ”I Sverige har vi inte flyktinginvandring av ekonomiska skäl – utan av humanitära – och sedan medför den en ekonomisk kostnad.”

Ruist vägrade låta sig manipuleras. Fick jag önska skulle fler politiker göra precis så – vägra låta sig inordnas i det smutsiga spelet. Detta oavsett vem som riggat det – medier eller politikerna själva.

Nej, statsministerposten tänker jag inte kandidera­ till. Men de som gör det får gärna anamma mitt valmanifest.

Vill du fortsätta läsa Dagen gratis? Klicka här!

Annons
Annons