Frida Park: Vänlighet kan rädda ett äktenskap

Glöm det där att din partner ska förverkliga dig och alla dina drömmar.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Ett hastigt möte på språng mellan vardagens oviktiga viktigheter. En kram. Ett ”hur är det” och ”vi måste snart ses”, vilket sällan infrias, men känns gott att säga. Protokollet för svenska opersonliga möten frångicks då min vän berättade vad som hänt på hemmafronten sedan sist, alltför länge sedan: ”vi växte ifrån varandra”.

Efter att ha löst inträdesbiljett till medelåldern har allt fler av mina vänner skilt sig och upplevt en smärta så påtaglig och stark att det är omöjligt att värja sig. Happy happy? Kan vi inte bara sluta ljuga om att det finns lyckliga skilsmässor? Det gör helvetiskt ont.

Läs fler krönikor av Frida Park här.

I kvällstidningarna braskar med jämna mellanrum rubriker som ”så vet du när det är dags att skiljas”. Ett klickjagande hån mot de som kämpar för att lappa ihop en kantstött relation, mot barnen som somnar med tårar i ögonen av längtan efter sin ena förälder, mot övergivna fruar, mot ödelagda känsloliv.

Nej, det här är ingen text om att det alltid är fel att skilja sig. Det finns situationer där man varken kan eller ska stanna kvar. Man kan inte jobba på en relation där förutsättningarna för ömsesidig respekt och kärlek för länge sedan slagits sönder av blåtiror eller örfilar, oavsett om de syns utanpå eller sitter i själen. Vid våld i nära relationer ska man alltid ta sitt pick och pack och gå.

De som under många år forskat på varför en del äktenskap håller och andra inte har funnit att det kokar ned till vänlighet. Det är inte något deterministiskt som infaller i samma sekund man blir förälskad – i rätt eller fel partner. Att vara uppmärksam, generös och mer fokuserad på den andres väl än det egna grundläggs mycket tidigare än så – genom fostran. Såväl hem som skola måste i allt tal om individens rättigheter även återuppväcka skyldigheterna gentemot nästan.

Om kärlekens hållbarhetsdatum avgörs av uppriktig vänlighet finns anledning att skruva ned förväntningarna. I filmer, musik och litteratur tillbes en kärlek som är evig, fullkomlig och alltid älskar allt som har med partnern att göra. Fast riktigt så rosaskimrande är ju inte verkligheten. Fortfarande är vi människor ofrånkomligt ofullkomliga – även när vi älskar.

Det här är hoppfulla nyheter. För dem som frestats att ge upp. För nästa generation. För trots att dessa dygder tycks vara på tillbakagång i ett samhälle där individualism och självförverkligande eftersträvas, kan föräldrar fortfarande göra skillnad för sina barn och makar hitta ny kraft att dagligen välja varandra.

När jag och min man gifte oss fick vi ett råd av en släkting: ökad trivsel uppnås bäst genom sänkta förväntningar. I all min förälskade kärleksidealism förstod jag inte då hur rätt hon hade. Glöm det där att din partner ska förverkliga dig och alla dina drömmar. Vänlighet. Kanske behöver det inte vara svårare än så att växa ihop i stället för isär.

Annons
Annons
Kristdemokraternas riksting
Annons
Annons