Gåvan som inte kan förtjänas – bara tas emot

Många gånger kan det vara svårt att se med blotta ögat att det växer, särskilt i sitt eget liv.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Temat för den här söndagen är frälsningen. Ett ord som för en del kan upplevas lite högtravande. Några jag pratat med säger dessutom att de förknippar ordet frälsning med krav och höga ideal som man är osäker på om man lever upp till. Och man kan ju fundera på hur det blivit så. För frälsningen handlar egentligen om raka motsatsen. Det handlar om frihet. Om en gåva. Om något som blir oss givet.

I dagens evangelietext berättar Jesus liknelsen om den växande sådden. En man har sått utsädet i jorden. Dagar och nätter går och utan att han vet hur så gror säden och växer från strå till ax och till moget vete.

Och egentligen är det ju helt otroligt. Tänk vilken kraft som finns i ett litet frö! Vi vet från andra liknelser att Guds ord ofta liknas vid ett utsäde som planteras i jorden, i våra liv. Utsädet är helt avgörande för om det ska bli någon växt. Och när vi talar om Guds ord så är det mer än trycksvärta. Guds ord är också en person, Jesus Kristus. Han är Ordet som tog sin boning ibland oss. Det är honom det handlar om.

Ändå har vi människor ofta så lätt att tänka att växten hänger på oss, vad vi kan prestera. Men det finns något väldigt befriande med söndagens liknelse. ”Av sig själv bär jorden gröda” säger Jesus. När vi öppnat våra liv för honom sker växten automatiskt.

Många gånger kan det vara svårt att se med blotta ögat att det växer, särskilt i sitt eget liv. Kanske kämpar man med samma saker år ut och år in och det känns som att man inte kommer någonvart.

Men skenet kan bedra. Magnus Malm uttryckte det så här: ”Du tycks gå i en cirkel, du kommer tillbaka till samma punkt gång på gång. Var lugn – du är på drejskivan.” Och precis så tror jag att det är. Just i det vi möter, i det som är våra liv vill han forma oss och få oss att växa. Också i det som vi kanske ser som misslyckanden.

I dagens episteltext skriver Paulus: Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer. Och Paulus var själv beviset för att synden inte diskvalificerar.

Jag kan inte så mycket om trädgårdsarbete men det jag vet är att för att göra jorden näringsrik så använder man sig av gödsel. Just det som vi kanske tycker känns smutsigt används för att det ska växa. Många gånger arbetar Gud även så i våra liv. Inte sällan är det just i mina misslyckanden och nederlag som jag på riktigt fått erfara vem han är. Där har jag fått lära känna hans nåd och kärlek in i mitt liv på riktigt.

Det är inte lätt att uppfatta när en blomma växer eller förstår hur det går till. Plötsligt står den bara där i all sin prakt. Och detsamma gäller för våra liv. Vi förstår kanske inte när, eller hur det går till, men Guds ord fortsätter att förvandla oss till dess vi är mogna för skörd. Och det finns en stor vila i det. Det är han som ger växten. Vi kan bara göra oss tillgängliga.

Carn Dernulf,

general­sekreterare för Equmenia

Annons
Annons
Dom mot sexåtalade fd kyrkochefen
Annons
Annons