Gita Andersson: 20-åringen på tåget ville prata bibelord

Till min stora förvåning inleder den unge mannen ett samtal på tåget, om ett bibelord!

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det är söndag eftermiddag och jag stiger på det fullsatta tåget för att anträda hemresan efter ett ”vänförsamlingsbesök” i annan stad. Tänker på att det är en välsignelse att få dela tankar och längtor, kamp och frustration i detta vårt uppdrag att vara kyrka.

Kan det vara ett av världens mest utmanande uppdrag vi står i? Inte minst nu, då alltfler lämnar kyrkan och statistiken totalt sett går neråt. Men tänk om just detta är vår stora tillgång? Så att evangeliet för dem som söker blir ännu mer ett oväntat möte med en Kristusdoft till liv? För där finns inte längre så mycket av gamla bilder kvar.

Ja, hur som helst fick jag mig en positiv överraskning där på tåget, ett oväntat möte med krydda av Bibel.

Tåget var fullsatt och jag får tränga mig in bredvid en ung man på 20 år, med lurarna i öronen och helt inne i sin egen värld. Ja så blev då den bilden besannad. Men jag hade fel. Vid ett oväntat tågstopp blir tåget stående en god stund.

Och till min stora förvåning inleder den unge mannen ett samtal. Med mig som är en 60 plusare!

Och det ena gav det andra. Under återstoden av resan fick jag veta en hel del om hans liv och inte minst omkring det som var hans passion i livet, och som jag inte ska avslöja här. Men intressant var det.

Och döm om min förvåning när han mitt i samtalet citerar Jesu ord: Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni också göra för dem.

Nej, han såg ingen prästkrage, för den hade jag lossat på i värmen och trängseln. Så det var inte därför han sa ordet. Och hjärtat slår ett extra slag, för det var just detta ord jag predikat över för bara några timmar sedan. Och i predikan hade jag sagt att detta ord nog är ett av världens mest kända, och få är väl de som aldrig nånsin har hört det. Nu blev det besannat.

En ung man på 20 som vad jag förstod inte var aktiv i någon kyrka levde med detta ord som en klar vägvisning i livet.

Ibland kan man som sagt bli överraskad av hur Bibeln lever i folkdjupet. Men det ska ju självklart inte få oss att slå oss till ro. Jag blir tacksam över att de två kyrkor där jag är mest aktiv, har söndagsskola för barnen. Likaså vänförsamlingen jag besökte. Så att bibelorden någonstans droppas in i barnens medvetanden.

Jo, mot slutet av resan sa jag att jag var präst, men det blev inga höjda ögonbryn hos mannen och samtalet fortlöpte lika obehindrat som innan. Och efter tågresan fick jag ännu en gång rannsaka mig inför det ord som för den unge mannen var en självklarhet. Och för oss alla så begripligt, men ändå så svårt att efterleva. Allt vad ni vill …

Annons
Annons
Annons
Annons