Gör inte skillnad på människor!

Jag behöver inte beskriva bilderna från Aleppo som i dag hemsöker oss.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Sedan urminnes tider har människor tagit ansvar för sin nästa – och utnyttjat henne för egen vinning, plågat henne, utplånat henne. Samhällen formas av god vilja att värna varandra och av låg lust att suga ut andra eller förgöra dem. Även när vi bygger samhällen är vi syndare och Guds avbild samtidigt. Det perfekta samhället finns knappast – och inte ens den värsta platsen på jorden är helt tömd på gemenskap och medkänsla.

Ibland visar sig tvärtom människors bästa och mest ansvarstagande sidor där fasa och förtryck härskar.

Jag påminns om det när jag begrundar De vita hjälmarna, de frivilliga hjälparbetarna i Syrien som enligt många borde ha fått Nobels fredspris. Prispengarna hade förstås kommit till nytta. När jag tänker på dem tänker jag ”änglar”, men de är människor av kött och blod. Etthundrafyrtioen av dem har i skrivande stund dödats i kampen för att rädda liv.

I Jeriko mötte Jesus Sackaios. Den rike tullmannen Sackaios ville se Jesus när denne passerade genom hans hemstad och klättrade upp i en sykomor eftersom han var liten till växten. Det går att ana hur glad han blev när Jesus upptäckte honom och bjöd hem sig själv till honom. Mötet förändrade hans liv. När Sackaios mötte Jesus blev han generös. Han lovade ge hälften av sin egendom till de fattiga och betala tillbaka fyrdubbelt till dem han hade pressat pengar av. Somliga rättrådiga tyckte att Jesus gjorde fel som gästade en så dålig människa som Sackaios, men skulle hans budskap ha spritt sig om han bara hade umgåtts med de redan frälsta? Kan den som vill rädda andra, rent praktiskt göra skillnad mellan ond och god?

”När jag vill rädda någons liv bryr jag mig inte om ifall han är fiende eller vän”, säger en av dem som arbetar för de obeväpnade vita hjälmarna. ”Vad jag bryr mig om, är själen som kanske dör.” Vad den räddningsarbetaren har för religion vet jag inte, och han och hans kamrater hjälper alla oavsett deras tro. Allt annat vore förstås otänkbart. Det går inte att fråga ett skadat barn, innan man räddar henne ur rasmassorna: ”Har du samma religion som jag? Inte? Då hjälper jag dig inte.”

Jag behöver inte beskriva bilderna från Aleppo som i dag hemsöker oss. Alla har sett dem. Så vad ska vi göra? När jag skänker pengar till vita hjälmarna är det en handling närmast i vanmakt, men även Sackeos skulle ha gjort det. I synnerhet han. Inte för att han var någon god eller fin människa, utan för att han själv till att börja med hade räddats.

Hat föder hat, säger vi ofta, och i dessa fruktansvärda tider måste vi också orka minnas att kärlek föder kärlek, att räddning föder räddning.

Läs mer:

IT-skandalen på Transportstyrelsen
Annons
Annons
Europakonferensen
Annons
Annons